Dagens Nyheter – 6 juli 1872, sida 2

— 587 — — Vägrar vi att dricka skålen? frågade Jack med otålighet. — Ja, det gör jag, svarade Kneebaone. — Drick den här då! skrek Blåskinn, upptagarde ur fickan en liten krutflacka, hvars innehåll han tömde i ett glas bränvin och räckte åt klädeshandlaren denna blandning. I detsamma öppnade Rachel dörren och steg in. — Hvad befaller herrn? frågade bon, i det hennes förvånade blickar fästade sig på den ena efter den andra af sällskapet. — Er husbonde vill ha hit några matskedar, mitt barn, sade fru Maggot. — Gå bara er väg! inföll Kneebone förargad. — Nej, jag vill se Jack Sheppard först, svarade Rachel med mer än vanbg käckhet. Visa mig honom, så skall jag gå straxt. Ni sade, ett han skulle återvända till Newgate så enart supån var slut; och sedan torde jag a!drig få se honom. — Åb, sade han det? Sheppard skulle återvända till Newgate, var det så? utropade Blåskinn, i det han gick till henne och klappade henne på kinden. Jag skall visa er kapten Sheppard, min lilla vän. 8e der står han. Och jag är hans löjtnant — löjtnant Biåskinn. Vi äro två hyggliga pojkar; äro vi inte det? — Mycket hyggliga, svarade Rachel. Men bvar är den der främmande herrn, som jag såg under bordet?