Dagens Nyheter – 6 juli 1872, sida 2

Från Utlandet. I Wien tidningen Vaterland talas om den bittra erfarenhet som de sydtyska staterna hittills rönt af sitt ledamotskap af det nya tyska kejsarriket. I den ifrågavarande artikeln (en korrespondens från Baiern) heter det bland annat: Förbunudsstaten under preussisk ledniog tillfredsställer icke längre kejsar Wilhelms eller hans ministrars äregirighet — man fordrar en enhetsstat. Redan föreligga en hel mängd kompetensötverträdelser från den tyska riksdagens sida, hvilken icke är annat än furst Bismarcks villiga redskap. Förgäfves tramställas invändningar häremot af många representanter; de få intet medhåll. De s;dtyska suveränernas betydelse har redan nedsjunkit till en skuggbild af hvad den fordom var. Icke det aktningsbjudande tyska riket, utan den franska casarismon firar sin pånyttfödelse på denna sidan Rhen. Det kan icke förvåna någon, om man under sådant förhållande erfar, att den hjertliga och tillitstulla stämning, hvarmed det baierska hofvet förrän någon af de öfriga tyska furstarne erkände det nya kejsardömet, betydligt förändrats. Spänniogen mellan Thiers och nationalförsamliogens majoritet fortfar och det uppgitves nu såsom visst, hvad ryktet redan förut sqvalrat om, att högern ämner välja marskalk Mac Mahon till republikens president, ifall Thiers drager sig tillbaka, samt att marskalken gått in på att mottaga let honom sålunda tillämnade förtroendet. a Då detta väl ordnats, skrifver en korrespondent, har högern för första gången börjat handla enigt samt torde väl sedan komma att intaga den parlamentariska hållning som skulle om partiet fråa början iakttagit densamma, ha gjort presidenten till ett böjligt och lydigt verktyg i dess händer, i stället för att, såsom hittills, tvinga honom att sätta sig i spetsen för det republikanska ocn radikala partiet inom landet. Ej allenast hela högern har för ögonblicket upphört med sina dynastiska oenigheter och samlats under sin nye kandidat Mac Mabon, utan äfven hela det bonapartiska partiet bar lemnat sitt bifall till marskalkens val. Detta parti är för betydelselöst inom församlingen för att kunna utöfva något inflytande på dess röster; men alla de kejserliges inom landet och hela högerns förenade ansträngoingar till förmån för Thiers tillämnade efterföljare göra denna kombination till den farligaste presidenten. ännu hatt att bekämpa. Nationalförsamlingens ferier sägas skola inträda i slutet af denna månad; och nu talas om ena monster-bankett, som den parisiska handelns och industriens notabiliteter ämna föranstalta för venstra centero, innan dennes ledamöter ätskiljas. Banketten skall vara likasom ett uttryck för försoningen mellan Paris och landsorterna. Från Paris skrifves att Rothschild tillbjulit sig att öfvert.ga hela det nya franska statslänet mot ett kommissionsarvode at2 procent. Franska banken lär vilja öfvertaga hela lånet mot 1 procents. kommissionsarvode. Iadpndance belge meddelar en lång redogörelse för ett möte, som Ordnings och odlingsvännernas allmänna förbuod (ÅAiliance unwwerselle de Vordre et 1e la civilisation), eller rättare den transka afdelningen af nämda sällskap i dessa dagar hållit i Paris. Som ordförande och vica ordförande verkade vid detta möte män, hvilkas namn äro kända och saktade i hela Europa: Awedåe Thierry, de Parieu, Eiis de Beaumont och Ambroise Thomas (Hawlets kompositör). Bland öfrer läggningsämnena var äfven frägan om en skilje domstol, till hvilken alla politiska tvister mellan verldens bildade stater borde hänskjutas. En enda telsre, hr de Malarce, trodde, att kriget är ett nödvändigt ondt, och att allt hvad menniskovännerna kunna göra är att mildra dess följder; men mot denna meniog uppträdde vältaligt sådane män som de Parieu, PT ISAOG TRE TOYO 0 rr ET TRISTAN SIR INT EET KADETT