Dagens Nyheter – 6 juli 1872, sida 1

Uv är, var icke mindre utmärkt geromn sitt fina ansigte och sin regelmessiga skönhet, ön genom sin utomordentliga vighet och styrka, stridde vid detta tillfälle med en skicklighet, som ingen slagskämpe kunnat öfverträffa; hura behändigt hon psarerade hvarje slag som hennes motståndare ämnade henne, uader det hans hufvud och ansigte buro flera blodiga märken af den framgång, hvarmed hon sjelf utdelade sina slag; huru hon drog honom än hit än dit, ömsom lockande honom efter sig, ömsom drifvande honom tillbaka; hura bon harcelerade och uttröttade honom på alla möjliga gätt, Ådagaläggande sålunda, att hon kunde, när hon ville, göra slut på striden och dröjde att gifva sista slaget endast för att göra straffet för honom så mycket mor pinsamt. Jack hade under tiden med Blåskinns tillbjelp rest upp bordet igen och satt fram skrifmaterialier, som han funnit på en hylla; hvarefter han löste armarna på Shotbolt, men utan att taga kaflen ur bans mun, och befallde honom att sätta sig ned att skrifva. — Nu skall ni sätta på papperet hvad jag dikterar, sade han åt fångvaktaren, i def han gaf honom en penna och höll en pistol vid hans öra. Shotbolt nickade till tecken att han sam: tyckte, hvarvid dock ett sällsamt strapljud lät höra sig. — Bkrif så här, fortfor Jack. Jag har lyc: kats gripa Jack Sheppard. Boalöningen är min