Dagens Nyheter – 6 juli 1872, sida 1

OSSE RART ST SRSSSESARRSKE mycket kunna uträttas. Den största svårigheten, då den ekonomiska blifvit häfd, är allteå att till lärareplatserna finna lämpliga personer, hvilka kunna fullgöra ett sådant lärarekalls pligter och ega de derför erforderliga särskilda egenskaperna. Ääfven denna svårighet är dock icke oöfvervinnerlig; andra länders exempel visar detta. Inrättandet af förbättringsanstalter för unga förbrytare under 20 år, antingen staten sjelf upprättar sådana anstalter eller blott understöder privata personers sträfvan i denna riktning, är en af de reformer inom fängelseväsendet, hvaraf man bar skäl vänta de största resultater, Första idden till detta straffsystem väcktes redan 1828 af en fransman, Ch. Lucas, ledamot af franska institutet, i ett af honom utgifvet och mycket berömdt arbete om straffsystemet i Europa och Amerika. Det har sedan pröfvats i Frankrike och med heder bestått profvet samt gaf 1850 anledning till en särskild lag angående penitentiär behandling af unga fångar. Förbättringsanstalterna hafva tagit form af äåkerbrukskolonier, der de uvga brottslingarne få lära sig jordbrukets detaljer och äfven lämpliga yrken, och det har i afseende på denna fårgvård visat sig, liksom i andra fall der staten och den enskilda företagsamheten konkurera, att den scnare vunnit seger beträffande såväl moraliska resultater gom kostnaden, med hvilka dessa frambragts. Genom en ganska enkel bevisföring ådagalögger författaren att inrättandet af sådana förbättringsanstalter äfven skulle bli ekonomiskt fördelaktiga för etaten i jemförelse med hvad det zu följda systemet kostar. Då det är ett faktiskt förhållande att flertalet lifstidsfångar eller till längre straff dömda förbrytare börja sin brottsliga bana redan i unga år eller vid den ålder, då möjlighet förefinnes att kunna böja deras sinne och håg in på en bättre väg, så ligger det i öppen dag att det ur ekonomisk synpunkt skall vara fördelaktigare för staten att genast vid första lagförandet taga dem om hand och göra dem på en jemförelsevis kort tid till laglydiga och arbetssamma samhäöllsmedlemmar, än att, om detta försummas, såsom hittills hos oss varit förhållandet, sedan få underhålla dem för hela. deras lifstid, kläda, föda, herbergera och bevaka dem, och detta utan hopp att de derigenom kunna bli återupprättade. Sista länken i den kedja af reformer och åtgärder som hr Ö. anser att staten bör göra för att minska återfallen till brott, består i tillsyn öfver från fängelse utsläppta fångar, icke den negativa tillsynen eller ett misstänkramt aktgifvande på deras förebafvande, hvilket genom en oförståndig polis personal kan bli och ofta blifvit ett ytter ligare hinder för fången att följa sina goda föresatser och återvända till samhället, utan en verklig tillsyn under viss tid, en tillsyn af faderlig art, hvilken ej kan och bör läggas i polisens händer, utan uppåragas åt dertill särskildt utsedde lämpliga personer, som borde lyda under fångvärdsstyrelsen och vara anställda i de orter, der största bebofvet gjorde sig gällande. Sådana särekilda inspektörer har man i Irland och de hafva der uträttat mycket godt. Det borde också ligga i de kommuners intresse, dit en straffad från fängelset återvänder, att utöfva ! sådan tillsyn öfver honom och bereda honom 14 aa SR NL RR RET RR AR VPN SS ER RLTEDE IS RTR KD VT RER DR