-— Ulla -— — Nå, jag måtte säga! yttrade Shotbolt. Hvar skall jag kunna gömma mig här? tillade han och såg sig omkring efter rågon skrubb eller garderob. ; — Under bordet blir allra bäst, sade Kneebone. Duken räcker nästan änds till golfvet. Go mig er käpp. Jag skall ha den tillreds åt er. i — Men om han har Blåskinan eller någon annan djefvul med gig, sade fångvaktaren tvekande. F — Om han det hsr, så skall jag hjelpa er, så att styrkan blir: lika på båda: sidor. Ni är väl inte rädd,:herr Skoplagg?2 -Inte det minsta, svarade Shotbolt, i detsamma han kröp under bordet: Der har ni min käpp. Är jag riktigt gömd nu? — Inte alldeles; ni måste dra in fötterna mera. Kom väl ihåg, att ni inte rörer det allra minsta, förrän supån är:slot. Jag skall stampa med foten två gånger, hör det är tid. — Jag glömde säga er, att det är en liten belöning utsatt för fängens: gripande, återtog Shotbolt och stack fram hufvudet under duken. Om vi lyckas att ta honom, så är jag villig att ge er eu del med, till exempel en fjordedel af belöningen, så framt nemligen ni lemnar ert biträde till arresteringen. — Dra åt helvete medser belöning! utropade Kneeboneförargad.: . Auser ni mig för en tjuftagare, sådan som Jonathan Wild, efter ni vågar skymfa mig med en dylik proposition?