Dagens Nyheter – 3 juli 1872, sida 2

för att höra efter huru sakerna stodo. Han fann der fru Spurling och Austin sysselsatta att äta qvällsvard med Caliban fom upppassare. — Nå, det var bra ni kom, herr Shotbolt, ropade fångknekten; jag har goda nyheter att berätta er. Herr Wild har fördubblat den belöning, han först lofvade, och guvernören har likaledes utfäst ett pris af hundrade guinber för Sheppards gripande. — Ni säger så bara! utropade Shotbolt. — Läs sjelf! svarade Austin och pekade på plakatet. Jag bör likväl säga er, att herr Wilds löfte är vilkorligt, nemligen om Jack blir tagen innan morgon bittida. Jag fruktar således, att det är föga utsigt att erhålla den delen af belöningen. — Jaså, ni tror det? svarade Stotbolt småskrattande, under det han noga genomläste plakatet och lyckönskade sig sjelf öfver sin klokhet; ni tror verkligen det? ha, ha! Men hör nu en sak. Gå inte och lägg er; det är allt hvad jag vill säga. — Hvarföre inte det? frågade fångknekten. — Åh, för det ni blir ändå störd i er sömn, när fången kommer tillbaka — ha, ha! — Jag håller tjugu guingor med er, att ni inte tar honom i ratt, sad Austin. — Gäller! ropade BShotbolt. Fru Spurling, ni är vittne till vadet. Kom ihåg, tjugu guin6er. Jag skall inte skänka efter ett öre, Jo, jo, man kan smörja sig gcdt för det.