— DD0 — — Go mig ett qvitto, sade Trencharå. — Det är knappast nödigt, svarade Wild; men om ni fordrar det, så skall det visst fås. Se här är det. Hnottayit af sir Rowland Trenchard 15,000 pund. Augusti 31, 1724. Jonathan Wild4. Är det tillräckligt? — Alldeles tillräckligt, svarade Trenchard. Det är för öfrigt sista gången vi ha någon affär med hvarandra. — Jeg vill inte förmoda det, yttrade Wild. — Det är sista gången, återtog riddaren med sträf röst. Och jag hoppas, att vi eldrig mer komma att sammanträffa. Jag har betalt er denva stora penningsumma, icke föratt jag anser er berättigad dertill, ty ni har icke utfört hvad ni åtog er, utän för det jag önskar hädanefter ha ingenting mer med er att göra. Jag har nu uppgjort mina affärer och ställt allting i ordninvg för att resa till Frankrike, der jag ärnar tillbringa mina återstående dagar. Dessutom har jag vidtagit sådana anstalter, att min förorättade systerson skall åtminstone efter mia död njuta full, fastän sen, rättvisa. — Jag hoppas, sir Rowland, att inga aänstaliter blifvit gjorda, hvarigenom jay kan blottställas? inföll Jonathan hastigt. — Så länge jag lefver, är ni fredad, yttrado Trenchard. Etter min död kan jag inte svara för någonting. — För tusan djeflar! utropade Wild med tydligt tillkännagifven oro. Det förändrar