ht voro fotfästen anbragta till betryggande af passagen. Vid andra ändan ef bron var en dörr, som nu stod öppen; men Jqauathar stängde den och tog ur nyckeln. Under återvägen stannade han midt på bron, höll facklan utföre och såg ned i den djupa gfgrunden. Ett rödt sken föll härvid på den sle-mbetäckta stenmuren och färgade det svarta vattnet längst ner i bottnen. En sakta hostning af Jonathan gaf i detsamma starkt eko från hålan, i flera omgångar upprepadt. Här kommer väl snart att höras ett starkare ekoX, sade: Jonathan för sig sjelt. Innan han lemnade: stället, såg han äfven uppåt och betraktade det blåa himlahvalfvet och de bleka stjernorna genom ett jerngaller, som betäckte hela öpp. ningen. Då Jonathan återvände till audiensrv.mme;t, lemnade han med flit dörren till Vatcenhå lan halföppen. Derefter öppnade han ett skänkskåp och tog fram åtskillig kall mat vych andra rätter, jemte en butelj vin och en flaska bränvin, samt började med glupsrhet äta och dricka. Han hade i det närjnaste gjort ända på alltsammans, då han hörde en bekant knackning på porien, lvarför han genast steg ner och öppnade för Bina bagge janitscharer. De voro temligea pedslagna Ingendera hade kunnat erhålla någon upplysning. Som Jonathan emellertid icke väntat sig bättre framgång af deras efterforskningar, så gjorde han ingen anmärknieg deröfver, utan befallde blott;