missbruk, att fångar af vissa kategorier lemnas rättighet att med en del af sina på arbete i fängelse hafda inkomster förbättra sin kost. Om det nu anses för straffets verkan oskadligt att fånge får förftjena pengar under det han utstår sitt straf, något som väl kan vara underkastadt olika meningar, så borde väl denna förtjenst helt och hållet reserveras till hans nytta och begagnande efter utståndet strof. Hvarje förbättring af kosten är en lindring af straffet, som aldrig borde tillåtas fången sjelf och ej heller andåra, annat än som belöning i vissa eällsynta fall. Äfven bruket af tobak, som icke kan anses fylla ett oundgängligt behof, utan endast bereder en njutning och sålunda lindrar straffet, borde i fängelserna vara förbjudet. Det är icke i sådan riktning, eller för att göra fängelset behagligt, en i sig sjelf vördnadsbjudande mensklighetskänsla bör verka! Det är icke genom sådana medel man med någon sannolikhet kan vänta att se brottens antal eller återfall till brott förminskade. Fullt allvar i straffet, det är hvad staten på lagstiftningens väg bör söka åstadkomma. CER EO OO SE I RN NE TNT NT YT PETE TD