Dagens Nyheter – 29 juni 1872, sida 2

Alla tre underkastades operationen, men enlast två genomgingo den, ty den ene dog unlor arbetet i följd af de sår han derunder rhöll. Den andro lefver än i deg såsom lind tiggare i Hongkong. Den tredie är hr Feorelos Conetantin I ören persön, böm gilset iöljande skildring af det sätt, bvarpå man gick tillväga med honom: En morgon inträdde fyra bålstarka karlar i hans fängelae, släpade. tt honom och lade horom på ott bord. MAG hölls meu vgonblicklig död, om han gjorde den ringaste rörelse, hvartill han för ötrigt icke var i stånd, ty de fyra karlarne höllo hans armar och ben så fast som hade de setat i ett skrufstäd. Ena femte person infann sig nu; det var konstnären. Hans instrument bertod af ett flefa Centimeter långt Imestiogsstift, som var spetsigt i ena ändan. I spetsen var en skåra, som vidgade sig uppåt för att kän ärptakå föret ämnet. På rtifted wlörre ända sattes två stålstänter, bvarigenom hela instrumentet fick en betydlig vigt. Konstsären satte derpå venstra handens pekfinger och tunime på offrets hud så att båda fingerspetsarne bildade en vinkel. Med denna vinkel styrde han speteen af stiftet, som han egentligen icke borrade in i huder, utän 18; bedfalla möt densammå, så ätt det i följd af sin egen tyngd genomborrade buden och hvarigenom dessutom alla styagen blefvo lika djupa. Hvarje morgon kl. 7 började konstnären sitt verk och han arbetäde med säker hand och kall blod på sitt skälfvande och suckande materiel till kl. 11. Från denna timme och till följande frorgon lemnadeg det olyckligt offret i fred AÅrbetöt pågick på detta sätt fulla tre månader, hvarefter konstverket var fullbordadt och Georgios Constantia från hjessan till fotsålan, på hvarje tumsbredd af sin kropp, tatuerad med största konstnärlighet, Med den största rysning tänkte hsn äanu på alla de smärtor han led under det långvariga arb:tet, ovH det förekom honom Bom ett rent underverk att han icke dukade under för dem. En svår sjukdom, som varade 14 dsgar, var närmsta följden at arbetets fullbordan, och sedan han åter tillfrisknat och lyckligen utstått sitt straff, släppte man honom lös. Han kom åter till Europa med en hud, till hvilken ingen europå kunde visa maken. Från Konstantinopel reste han öfver Pest till Wien, der professor Hebra förevisade bono i läkatasällskapet såsom ett exempellöst unieum. Man undersökte hans hud på alla möjliga sätt ch höll ett skarpt korsförhör med bonom. Lärde, som varit i Indien, förklarade att hans beskrifning öfver der varande städer och orter samt ötver landets ku!tur var så korrekt, att bans vistande i dessa trakter af iorden icke kunde kunde dragas i tvifvel. Professor F. Muller kopierade och öfversatte inskrifterna på den tatuerades hud och förklarade dem vara affattade på birmaniska språket. På sanningen af hr Georgios Constantins berättelse kan man således icke tvifla, och professor Hebra har derför lätit en bokat mälare kopicra hela mannen, sedd från alla möjliga sidor, och denna teckning skall intagas i professor Hebras stora atlas öfver hudsjukdomarne. Den tatuerade lät i vintras se sig i Pest och skulle derifrån fara till Wien, hvarifrån han ämnade anträda en rundresa till alla större universitet i Europa för att äfven i större kretsar skörda beundran öfver sia vidunderliga hud. Han hoppades isynnerhet mycket af Eoglånd, hvarifrån han redan fått de vackraste anbud. Flera museer hafva redan velat köpa hans hud för stora summor, mer han har änvu icke kunnat besluta sig för att låta affiå den. Engelsmännen äro emellertid rika, och det kan ju hända att do använda oemotståndliga ötvertalnipgsmedel,