Dagens Nyheter – 29 juni 1872, sida 2

En märkvärdig menniskohud. Förliden afton var ett stort sällskap samladt hos vår stoto detimatdilog, dr Ernst Schwim mör, skrifver en följotonist i Pesth. Genast vid ioträdet fäste jag mig vid atticke ett enda fruntimmer fanns 1 sällskapet. Dock förvånade det mig äory mera Att ch herre, som satt på en stel nildt på golfvet, icke kade gjort antän toalett än den vär mo der naturen består oss. Läsaren må icke tro ått jag fäster mig vid småsaker eller att jag hyllar ordspråket kläderna göra menniskan, men man har dock icke hvario aften dev nöjet att i en elegant saleng sitta Vid sidan af ep splittr naken granne, Då jag säger splitter naker, har jag strängt taget orätt, ty med en sådan hud som min grannes, kan man icke mera kallas naken, Han är iklädd trikåer, som icke öro väfda utan vuxna på honom — trikåer, som veridens förste Balleriva icke skulle kunna skaffa sig för tre millionärers förmögenhet, och hvartill verldens förnämsta hotteater icke har maken i sin garderob. Jeg betraktade nu manneH nogare. Han var temligen starkt byggd och tycktes vara omkring 40 år; han hade ett vildt skägg och ett Stort ärr under högra tinningen. Hela bans kropp glävste i himmelsblå och högröda färger och var betäckt med otaliga figurer. Mannen var tatuerad öfver hela kroppen. Från bjessan och ned till fotsålon fanous icke en fläck på huden, som icke var prydd med figurer eller kalligrafiska tecken. Till och med den hårbovaxna delen af hutvudet och skäggbottnen voro icke undantagna härifrån. Hr Georgius Constantin — så hette denna företeels3 — var så vänlig att tillåta os3 att studera hans hud, och med största intresse bläddrade vi i detta på lefvands pergament skrifna, illustrerade pråktverk, hvars text vi fingo muntligt på italienska språket. Denna Yahärande bilderbok innehöll! närmare fyra bundra framställniogar af en stor indisk konstovärs hand. Hela Indiens djuroch menniskoverld var der representerad. Elefanter med högt upplyfta snablar skredoi effigio fram öfver denna menniskokropp. Gripar och liknaude odjur stredo på hans panna. Smidiga pantrar klättrade uppför hans hals såsom på en trädstam. Jetteormar, sammanslingrade i de vidunderligaste förvridniogar, snodde sig uppför hans lemmar. Apor i de mest äfven tyrliga skepnader sprungo behändigt från ref ben till refben, liksom de i skogen skulle svinga sig från gren till gren. Fläckiga leoparder lurade i dertill inrättade smygbål på byte och kröpo med långsträckta kroppar och framsträckta hufvuden rvndt omkring en arm eller ett 1 r, likeom ville de i ett nu, skärande tänderna, störta fram. Väldiga randiga kungstigrar vandrade med majestätiska steg under glänsande palmer, på hvilkas grenar blå papegojor vaggade sig, under det att aporna, hängande i sina svansar, gungade sig fram och tillbaka. Påfåglar stodo der med utbredda stiertar, eller höllo med sammanlagda fjädrar på att plocka korn på marken. Vilda kalkoner och andra de tropiska skogarnes fåglar promenera om hvarandra. Tronande afgudar med ohyggliga ansigten, svängande sina spiror i detta märkvärdiga djurrike, och väldiga krigare, tillhörande indiska stammar, visade sig här och der, på det att skapelsens herre icke skulle saknas i denna säilssmma vorld. Mellan hvarje figur var ett litet rum, blott några millimeter bredt, men äfven denna lilla hudstrimma, på hvilken den urspruogliga euro peiska hudfärgen gjorde sin rätt gällande, var prydd med en lång rad blå stjernor eller med barbariska skriftecken, sammanbundva med hvarandra i åoga rader. Vid närmare skärskådande sönderfalla alla dessa bilder i mil lioner små blå eller röda punkter. Hvar och en af dessa punkter är åstadkommen med ett styng, af hvilka hvart och ett genomborrat huden, ty med förstoringsglas ser man det hvita ärret i midten af hvarje särskild punkt, och färgämnet är fallkomligt upptsget i hudväfnaden. Stilen i dessa bilder liknar delvis de inbrända figurerna på de gawla tajence-tallrikaraa, men naturligtvis med asiatisk prägel, För öfrigt är den man, hvars öfvade hand frambragt dessa bilder, en konstnär med ovanlig talavg och skulle, om han öfvade eutopeisk konst, vinna stort rykte, ty i dessa hundratals figurer framträder en sådan rikedom på motiv, en så sund uppfattoniog af de olika djurkaraktererna och en så liflig käasla för naturen, att få civiliserade mäåiare deri kunna mäta sig med honom. Många bland figurerna äro ) fullkomligt viduaderliga och ovilkoriigt lutade