Dagens Nyheter – 28 juni 1872, sida 2

lasarettet, och hoppas man atthan snart skall blifva frisk. Grufras. I Djupgrufvan, hörande till Dalkarlsbergs grufvefält i Nora socken, tilldrog sig i fredags kl. half 38 t. m. den olyckshändelsen, att ett större stycke af berget i norra, eller s.k. hängande väggen, lossnade och vid nedfallandet så illa skadade två der arbe tande personer, Karl Johan Andersson och Anders Gustaf. Brelin, att båda afledo, den förre genast och den sistnämde lördagsaftonen. Flere andre arbetare voro sysselsatte i närheten, af hvilka två erhöllo skråmor, ehuru af lindrig beskaffenhet. Dessa grufvör äro, såsom det på bargsmansspråket heter, släppiga, men just den grufva, der olyckan timade, har varit ansedd såsom särdeles säker. Afståndet mellan botten och taket är knappa 3 famnar. — Anderssons lik kunde endast genom ett stenblocks söndersprängahde lösgöras; och Brölin, som låg der med afslagna ben ochilla skadadt hufvud, lösgjordes sålunda, att stenen, som fallit öfver honom, sönderslogs med: knoster och styckevis borttogs. — Den ene af de döde efterlemnar hustru och ett barn, den andre: var ogift. (N. A Wordnifngarne i Muskusseletoeh: mllitör kommenderi igen dit. I Norrbottens Posten för den 20 juni läses: Tilt fullständigande af den korta notisen om anledniogen hvarför truppstyrka blifvit kommenderad till Muskusselet meddelas följande efter det protokoll, : som på ort och ställe blifvit fördt af vederbörande länsman; som åtföljt kommenderingen: Åtskilliga hörda vittnen hade om hvad som förelupit innan truppstyrkan tillkallades att förmäla, bland annat, huräsom en flöttningsföreståndare helt öppet skulle håfva utlofvat: en penningbelöninz och ett dugtigt rus åt en nampngifven inhysesman, om denne ville åtaga sig att förstöra bommen och stenkistorna. : Ifrågavarande inbysesman ansågs af föreståndaren vara den rätte att utföra arbetet; ehuru han sjelf sade det komma att blifvx svårt med stenkistorva, men flottningschefen hade då lofvåt att skaffa medel äfven dertill -— såsom ett vittne trodde — dyöamit. Vitt net antager likväl att flottningschefens anbud varit blott skämt, hvilket ock förefaller temligen sannholikt; ty det skulle ju hafva varit högst oklokt att i så många personers närvaro göra dylikå förslag. Någon af de närmast föregående dagarne häde tvenne man af bevakningen, då de sett flottningsfolk komma roende utför Muskusselet med en flotte, begifvit sig ut på bommen för att verkställa gallring af lofligen hugget timmer. från åverkadt; för hvilket ändamål de öppnat ett bomträ. Flottningskarlarne för: sökte då att komma med en större mängd timmer på en gång genom öppningen, met då detta förbjöds dem, afstodö de visserligen derifrån, men släppte i stället så hastigt den ena stocken efter den andra genom öpptins gen, att något ordentlig gallring ej blef möjs lig, och anförde som skäl hvarför de gjorde så, att intet virke fanns som var underkastadt beslag. Detta skedde oaktadt vaktkarlarge tillsagt dem att ej befatta sig med gall: ringen, den de sjelfve ville besöria. Ändtligen lyckades dessa dock stänga bommen; efter att hafva hotat med att eftersända länsman Skarin. Literärt fynd. Höidelbergs :uniiI versitetot egde ända till stadens eröfring under 30-åriga kriget det rikhaltigäste och berömdaste bibliotek på den tiden; det fiönes ännu i Vatikanen, dit det skänktes af hertig Maximilian af Baiern. Påfyven skickade sin dävarande geheimesekreterare Leo Alacci för att afhemta den dyrbara gåfvan. Denne Alacci förde under sina-resor fram och tillbaka och under sitt vistande i Höidelberg en utförlig: dagbok, i hvilkön hän ej . blott beskref alla de enskildheter, som han uppleft under sin sändning, utan äfven alla de: händelser som i öfrigt kommit till hans öron. Denna dagbok har: allt hittills förblifvit obekant, men för kort tid sedan fann .man den i en by vid Udinej och den kommer nu att offentliggöras i Tyskland. Skiljedomstolen i Geneve utgöres af ungefär 15 medlemmar. De-en: gelska ombuden erhålla: 25,000 pund st. i arvode, skiljedområrinie 1,000 frank för hvarje sammanträde. Den sal, i hvilken konferenserna -ega rum, är hållen i en mycket enkel smak. Några oljefärgstaflor och en Helvetia