Dagens Nyheter – 28 juni 1872, sida 2

hellrsnad vilja af honom möttaga mitt lif; Jag hat: besegrat honom: hittills oeh hoppas ännu bas sögra honom; Och ehvad som må hända, skall jag beröfva honom den glädjen att få hänga: mig. Jonathan lyfte: sin klubba; men :hejdadö-sig, ehuru det tydligen syntes att han för den or: saken måste: göra våld. på sig: sjelf. — Dåre! ropade han; tror ni, att jag. icke genast skulle gripit er, om jaginte haft något särskildt skäl till fördragsamhet? — Och det skälet är fraktan; svarade Jack med: föraktlig. ton. — Fruktan! upprepade Wild med raseri: Uttala: det -ordetven: gång till, så skall ingenting i verlden kunna frälsa er: — Uppreta honom icke, min. älskade -son;. bad der förskräckta modern. meden blick, full af ångest... Kanhända han menar väl. — Ehuru galen hon är eljest, sade--Jonathan, är hon ändå den klokaste af.-er begge, det måste jag tillstå. — Skona honom! ropade. fru Sheppard, som inbillade sig. att hon lyekats;beveka tjaftagarens förhärdade hjerta! skona honom! och jag skall förlåta er. allt; jag skall tacka er, välsigna er! skona honom! skona honom! — Med ett vilkor, svarade Wild, vill jag skong honom; men endast: på det vilkoret. — Hvad är det för vilkor? frågade ifrigt den arma modern.