Dagens Nyheter – 26 juni 1872, sida 2

-— oo Rn — Den vore väl mer värd, sade fru Spurling, som skyndade sig att komma till undsättning. Låt nu Edgewörth Bess vara; jag har någonting att tala med henne, jag, som är angelägnare. Med desza ord trängde Hon sig emellan Jack och fångknekten. Det var ett ögonblick af högste spänning för alla som bade del i företaget. Man vågade knappt andas. — Nå, kom hit med kyssen då! ropade Austin och ville taga amazonen förtroligt om lifvet. i — Bort med hand! skrek hon. Eljest skall ni få ångra er. — Hyad då? hvad vill ni göra? frågade fångknekten. — Jag skall lära er att hålla er på distans, svarade fru Maggot och gaf honom en sådan puff för bröstet, att han raglade fera steg baklänges. — Se så! Fort nu er väg! hviskade fru Spurling, i det hon kramade Jacks arm och skuffade honom utom dörrn; och kom aldrig mer igen! Innan Austin hade hunnit hemta gig, voro Jack och fru Maggot försvunna. — Skjut regeln för dörrn! ropade TIreton, som jemte de öfriga fångvaktarne hade bafi icko 1. tet roligt ät den fruntimmersälskande fångkner tens motgång. Det skeale, och Austin återvände med nedslagen blick tal bordet, hvarpå fru Spurling