Dagens Nyheter – 25 juni 1872, sida 2

-— UldJ -— — Åh, det är bara Jacks båda hustrur, Edgeworth Bess och Poll Maggot, svarade Austin skrattande. — De få inte gå in i fångrummet, gade Ireton med betänksam min; det är emot herr Wildg order. De måste nöja sig med atttala med fången genom luckan. — Jag skell säga dem det, svarade Austin, i det hen steg upp och gick emot de bäda fruntimren. Nå, mina vackra damer, tillade har, ni komma för att se er goda vän? är det icke så? Ni måste då ekynda er. Ni få inte behålla honom länge. Ni ha väl hört nyheten, förmodar jag? — Att dödsdomen bar kommit! svarade Edgeworth Bess och brast i en ström af tårar. Ja, man her sagt oss det. — Hur bär Jack sitt öde? frågade fru Maggot. — Som en hjelte, svarade Austin. — Det visste jag han skulle göra, yttrade emezonen. Kom, Bess — intet lipande! Beröfva honom inte det mod han har. Är det här i rummet man skall tala med honom? — Ja, min lilla vän. — Nå, skynda er då att föra hit honom, sade fru Maggot. So der har ni en guin att dricka min skål för, tillade hon och släppte ett guldmyat i hans hand. — Hör bit, Caliban, ropade fångknekten; gå och släpp lös kapten Sheppard; här är nyckeln till hänglåset. Säg honom, att hans