Läraremötet i Lund (Från Dagens Nyheters referent). Land den 20 juni. Klockan . 12 i dag samlades lärarne ånyo till gemensamma öfverlöggningar, nu till större antal än i går, 171 i stället för omkring 120. Sektionernas referenter redogjorde för förmiddagens förhandlingar; och referenten i det särskilda utskottet tillkänrnagaf, att utskottet beslutit tillstyrka mötet att till chefen för ecklesiastikdepartementet meddela dess önskan, att lärarne i fremmande lefvande språk i de lägre klasserne af de högre elementarläroverken samt de kolleger, hvilka undervisa i detta ämne, måtte erhålla stipendier till utländska resor i ändamål att studera landets språk, dock skulle ej härigenom få anses uttryckt någon önskan om införande af fackläraresystemet äfven i de läg:e klasserna. Sektionsredogörelserna voro i allmänhet äfven i dag af så föga intresse, åtminstone för dem af ähörarne, som ej sjelfva voro skolkarlar, att vi tro oss ej göra D.N:släsare något emot, då vi här förbigå dem. Diskussionen om de allmänna frågorna tog sin början med behandlingen af den tredje frågan, så lydande: Hafva fördelarne af tyska språkets och naturalhistoriens afslutning med sjette klassen visat sig vara så stora, att de måste anses öfvorväga de olägenheter, som åtfölja denna anordning?:X Alla talare, hvilka här yttrade sig, besvarade frågan med nej. Lektor Blomstrand, som äfven ru var bland de främste i elden, yttrade sig med stor värma för en förändring af skolstadgan icke endast i nu nämde afseende, utan äfven i en mängd andra; det vore icke nog med en partiel revision af skollagen, cen måste omarbetas helt och hållet, latinet åter insättas på sin gamla plats, såsom grundval och vilkor för alla andra skolstudier; allt skulle bli bra igen om endast gossen finge läsa latin, och latin först och främt, såväl på den lärda liniep, som på den reala. Vore det studiet en gång väl undangjordt — och för att så skulle ske, borde man börja dermed redan i första klassen och en viss låg ålder bestämmas för inträdet i skolan — så skulle allt annat gå som en dans. Rektorerna Hammar och Törnsbladh, lektorerne Ahlin och Broden (från Skara) ansågo allesammans föreskriften om afslutandet af undervisningen i dessa tvenne ämnen två år före lärjungens afgång till akademien gärdeles skadlig. Studierna af andra ämnen blefve lidande härigenom — då ynglingen helt naturligt ansträngde sina krafter sista året han gick i sjette klassen, för att vid flyttningsexamen, som i sjelfva verket, hvad dessa ämnen anginge, vore en verklig afgångsexamen till universitetet, få så goda betyg som möjligt och sålunda försummade de öfriga ämnena. Men ej nog härmed: de ifrågavarande kunskapsgrenarne sjelfva blefve de, som kanske mest ledo af afbrottet. Ynglingen hade nemligen vid denna tilpunkt af sin skolgång i allmänhet ej hunnit derhän hvarken i tyska eller naturalhistoria, att han kunde på egen hand fortsätta studiet deraf, något hvartill han för öfrigt saknade tid under de följande tvenne åren, då förberedelserna till den blifvande afgångsexamen i den stora mängden af öfriga ämnen helt naturligt toge hans krafter i anspråk. a tr EE Te NT al TPS Segla! TP fRErtTeg mv tt 51 MJR e Est 4 RT RR Kn