Dagens Nyheter – 25 juni 1872, sida 2

ren, för att efter midsommarhelgen deltaga i de manövrer och verkställa de trupptransporter, som i anledniog häraf kunna vara behöfliga. Vägen tages först framåt Upsalaleden och sedan norr om Svartsjölandet, Mnunsön och Acels ön, derefter snedt öfver Norra Björkfjärden ned mot Kolsundet till Strengviäs, der eskadern kommer att qvarstanna i två dagar. Vidare kommer cskadern att operera fram mot Sirömsholm, tillbaka derifrån den 8. k. norra leden förbi Hesselbyholm, öfver Norra Björkfjärden upp i Upgalafarvattnet fram till Rosersberg, der under dagarne kring den 1 nästa juli en större fältmanöver kommer att försiggå. Eskadern står under befäl ef majoren vid skärgårdsartilleriet G. Lindmark å chefstartyget Kare, med far!yxschef, löjtnanten G. H. von Celsing. De öfriga 6 kanorårgsloparne med sina fartygschefer äro Svensksund, kapien OC. E. Engström, Carlsund, kapten V. T. Schyberg, Sigrid, kapten P. E. Arrhenius, Alfhild, kapten J. F. Thorsell, Motala, kapten A. Molander, och Astrid, kapten A. F. H. Klintberg. Alla fortygschefer och underbefäl io fråa skärgårdsartilleriet. Expeditionen i Mäleren kommer att räcka till den 2 nästa juli. Denna eskader utgör till större delen den andra afdelningen at ekärgårdsartillerieta fartyg för innevarande års sommsröfningar samt några fartyg sf den första. Denna senare afdelning, som står under befäl af majoren vid skärgårdsortilleriet C. R. Th. Ulner, upptsger dessutora korvetten Lagerbjelke bland sina fertyg, hvarå nyssnämda major är chef. Dessutom äro pansarbitarne Hildur, Fenris, Sköld och Garmer utkommenderade till samma ölningar. Utom Lagerbjelke operera alla ofvan nämda fartyg till en början inomskärs. Uti öppaa sjön operera dessutom korvetten Zhor, fregatten Vanadis, monitorerne Loke, Thordön och John Ericsson samt de ru utevarande kanonångsluparne Ingegerd och Gunhild. Till högste befälhsfrare öfver hela deana fartygsstyrka är kommendören vid flottan A. Pettersen utsedd. Staben utgöres af flaggkapten: majoren vid skiärgårdsartilleriet C. Ph. Virgin samt två flaggadjutanter af flottan. Hela eskadern lär antagligen i början af nista ånad kom:ta att sammanträffa på Trälhafvet, nyvarifrån öfoingarne komma att taga sin början. Sammnanstötning egdo i går f. m. utanför Skeppsholmen rum mellan ångsiuparne Prins Oscar och Ragnar, hvarvid den senare illa tilltygades. Passagerarne undsluppo äfven denna gång med blotta förskräckelsen och några omilda knuffar. Att grof vårdslöshet jomväl denna gång var orsaker, torde en blifvande polisransakning nogsamt komma att lägga i dagen. Det ser verkligen ut som om det skulle behöfvas någon större. olycka, d, v. s. förlust af en båtlast menniskolif eller så, för att få ångglupstrafiken så ordnad och reglementerad att mean med någorlunda trygghet kan begagna detta beqväma fortskaffningsmedel. Olyckekhiämndelse. Midsommaraftonen, omedelbart sedan en af de ångbåtar som passera Skurusund gått igenom dervarande flbitbro och isnan broöppningen hunnit tillstängas, inträffade att en tvåspänd droska, tillhörig ingeniör Lindstedt på Stora Björknäg, kom i skenfart nedåt Skurusundsbacken och framåt bron. MHästarne kunde ej hejdas ef körsvennen, helst som kedjorna för tillfällst ej voro spönda framför broöppningen, och såväl åkdon fom hästar försvunno i vattnet. Kusken blef med knapp nöd räddad, men hästarne, soma vid seldonen neddrogoa af det tunga åkdonet, omkommo och blefvo först senare på aftonen upptagna. Sjukligheten i hufvudstaden var under förra veckan icke betydligt. Eederskevisning. Vid Kalmar regementes mötesplats, Hultsfred, firades den 16 d:s en fest af ovanligare slag. Rogementets äldsta medlem, majoren G. F. A. Kulberg uppaådde nemligen på denna dag sitt 68:de år och har i 50 är tillhört regementet. Manskapet vid det af major Kulberg sedan 1849 förda Vestra härads kompani hade på morgonen utanför hans tält af friskt björklöf och blommor uppfört en vacker äreport, för att dermed gifva iilkäinna sin hängifrenhet och högaktving för den åldrige kompanichefen. Vid den festligt anordnade middagen uppträdde rege mentets befälhafvaro och tolkade i några hjertliga ord officerskårens känslor för den gamle silfverhårige kamraten, hvilken för alla varit ett föredöme af vänofasthet och tienstenit. Sedan ett lefve höjts, afsjöngos af en kör bland officeraro för tillfället författade verser. !