Dagens Nyheter – 25 juni 1872, sida 2

Spurling har fått Langley att sätta sig igonAh, nu ger bon kit och lägger ett fisger på läpparna. Hon förstår, hvad vi ha för osa. Nu äro vi i full säkerhet! — Förlora intet ögonblick då, ropade Jack, i det han trängde på och fru Maggot jemte Bess bjelpte honom att komma igenom. — Be så! sade fru Maggot, i det hon ställde honom helt sakta b edvid Big på golfvet; så vida är ni räddad. — Hör på, mina små tröstlösa dufvor, rtopade Austin; det fattas bara fem minuter i sox. Jag väntar hit herr Wild i ögonblicket. Ta nu afsked, så fort ni kan. — Skänk oss bara två minuier till, herr Austin, bad Edgeworth Bess och gick i detsama fram till honom i sådan riktning, att hon skymde Jack, under det han kröp in i hörnet bakom utsprånget. Ge oss bara två minuter, så skall allt vara slut. — Godt, godt, jag räknar inte så noga på en minut, svarade fångknekten. — Jag begriper inte, hur ni skall komma ut osedd, Jack, hviskade Poll Maggot. Jag ser ingen annan utväg, än att ni får ta ett skutt och rusa på dörrn. — Omöjligt! svarade Jack. Det vore satt störta sig uppenbart i förderfvet. Jag kan inte springa med de här tunga kedjorna. Nej, jag måste gå min väg midt för deras näsa. Säg å Bess, att hon smyger sig ut, så skall jag ta på mig hennes kappa och kufya.