garne ha lust att förströ sig med promenad så gå de upp och ner i ett stort rum, kallad Stensalen; och när man här ser dem spatser: tillsammans, så skulle man bli förlägen on svar, ifall någon frågade: hvem af dessa ä herreman? hvem är handtverkare? hvem ä tiggare? ty alla äre klädda i samma fattig: och smutsiga drägt, så att det är mer ömk ligt att betrakta detta elände än att ge er afrättning. Det som här är på högsta modet är att ha armbågarne ute, och det mest opas: sande är att icke ha en barsliten rock. I ett hörn af Stensalen var den så kallade jornkammaren, som innehöll ett ansenligt för. råd af alla slags fjettrar och handklofvar a! olika tyngd och storlek. Fyra dertill utsedde fångar, hvilka benämndes kamrtaterne, hade vård om detta magasin. Deras skyldighet var att so efter hvem som kom ineller gick ut ar Stensalen; att öppna och tillsluta de gärskilda rummen; att fjettra sådana fångar, som pfter befallning borde beläggas med jern, att atdela proviant som bestods fångarne; och att oland dessa vidmakthålla ett sken af anstänlighet; för hvilket sistnämnde ändamål det illäts dem begagna piskor och knölpåkar. När något betydande öfvervåld begicks — och sådant hände dagligen, till och med stundigen — så ringde de med en klocka, hvars sträng gick ned i Stensalen, och då kom hela nagsan af fångknektar genast till hjelp. En smal gång vid norra ändan af Stensalen ledde