Å somteermmree AREAN RRA Taxeringskomiteerna i hufvudstaden. Inför Stockholms stads magistrat försiggår i dag en årligen återkommande valförrättning, som förr varit helt obetydligt påaktad af de valberättigade, men hvilken icke desto mindre är af ganska stor betydelse för kommunens allmänna bästa och hvarje särskild samhällsmedlems trefnad. Vi syfta på tillsättandet af hufvudstadenrs teweringskomiteer. Valen ske distriktvis, af första distriktet kl. 12 middagen, det andra en qvart senare o. 8. v. med en qvarts timme beräknad för hvarje val. Tiden har blifvit tillmätt så knapp på grund af den erfarenhet, som föregående år lemnat, eller att valmännen alls icke bry sig om dessa val, oaktadt valrätt härvidlag tillkommer hvar och en, som är påförd bevillning efter bevillningsförordningens andra artikel. Det är en temligen allmänt känd sak, som länge tfverklagats, att dessa val hittills öfverlemnats åt kotterier eller enskilde, hvilka passat på och framlemnat en lista vid valtillfället. — Derför har också komitternas sammansättning blifvit sådan, att deras arbeten fått ett ganska besynnerligt utseende och gifvit anledning till ganska befogade anmärkningar. Särskildt hafva vi oss bekant, att inom ett af valdistrikten några enskilda intressen, energiskt förfäktade, lyckats expediera taxeringen på ett sätt, som måste, mildt bedömdt, kallas oförsvarligt. Förhållandet är väl ungefär enahanda i öfriga dstrikter. Villigt medgifves att taxeringskomitterna hafva en ytterst grannlaga uppgift och att det är absolut omöjligt att der insätta personer med fullständig personalkännedom rörande de skattskyldige inom distriktet. Men då detta erkännes, måste man å andra sidan bestämdt hålla på den meningen, att taxeringen hittills varit i högsta måtto felaktig, och detta till en grad, att man mycket väl kan fatta uppkomsten af misstankar om marnamån och personliga bevekelsegrunder, som haft spelrum inom komit6erna. Förliden höst meddelade denna tidning, såsom våra läsare i hufvudstaden torde erinra sig, en förteckning på alla dem, hvilka blifvit nppskattade till en inkomst af 1,200 rdr och deröfver. Denna förteckning lemnade en ganska både öfverraskande och lärorik inblick i våra beskattningsförhållanden. Man fick der många bekräftelser på att en hel del näringsdrifvande personer här icke ens skatta för så stor inkomst, som de betala i: hyra, och att ett stort flertal faktiskt hade större lefnadskostnader än det belopp, för hvilket de erlade skatt. Hos den, som hafi tillfälle se taxeringslängderna öfver personer, som skatta för från åtta till tolfhundra riksdalers inkomst, har detta missförhållande i beskattningsväsendet blifvit än ytterligare inskärpt. Det genom en sådan bristfällig taxering obeskattade kapitalet, till sitt bolopp ganska stort, är för stat och kommun ett dödt kapital, då det icke bidrager till uppehållandet af le funktioner, som åligga dessa samfällda inrättniogar. Staten och kommunen taga dock sin skada igen på annat håll, och det är löntagarne och personer med mindre inkomst, de mindre näringsidkarnoe, som i detta fall få sitta emellan. Med deras välförstådda intresse är det således öfverensstämmande att de söka gifva taxeAR a a a at a 0 AT Ra