Dagens Nyheter – 21 juni 1872, sida 1

moral är känd och dess fiendtlighet mot friheten behöfver knappt nämnas. dJesuitorden har ständigt varit tyranniets stöd och redskap, hvarför äfven den katolska verlden begärde dess undertryckande, hvartill påfven också slutligen måste beqväma sig. Orden förvisades från Spanien och Frankrike, men med Bourbonerne återkom den i en ny skepnad. Den anklagas nu att arbeta på det tyska kejsardömets störtande och kommer derför troligen att fördrifvas från Tyskland. Obegränsad hängifvenhet, okufligt mod, glänsande segrar inom katolicismen, kompletta missgrepp vid försöken att skaffa sig inflytande i verlden och föremål för de fria folkens hat — detta är jesuitordens karakteristiska kännetecken och sådant bar det ryktbara sätlskapets öde varit. Enligt Nordd. Allg. Zeitung ha alla partier på den tyska riksdagen med undantag at de klerikala föreslagit följande redaktion af den utaf regeringen framlagda lagen möt jesuiterna: Jesu sällskap och alla dermed likartade ordnar och kongregationer förbjudas inom det tyska rikets gränser. De kloster, som för närvarande finnas, skola senast inom 6 månader indragas. De utländska medlemmarne af Jesu sällskap eller af en dermed beslägtad kongregation kunna utvisas ur tyska riket; medlemmar som ha tysk infödingsrätt kan det förbjudas att vistas å vissa bestämda orter eller också kunna vissa orter anvisas dem till att vistas på. x x x Enligt ett meddelande i tidningen Libertå af den 17 dennes har Thiers, som med anledning af sin senaste hotelse om afgång väckt stor förbittring hos högern och högra centern inom nationalförsamlingen, inbjudit flera framstående medlemmar af dessa partier till en diner i presidenthotellet. Här lärer de deputerades dåliga lynne ha upplösts i den skönaste harmoni. Opinion nationale berättar, att marskalk Bazaine blifviv sjuk, af hvilken anledning förhören tillsvidare uppskjutits. Afven Rouher är sjuk, ehuru icke allvarsamt. I fråga om Rocheforts deportering har inrikesministern Lefranc, på gjord interpellation inom benådningskomitån, förklarat, att Rochefort sagt sig lida af en så allvarsam bräste åkomma, att en resa öfver hafvet måste ovilkorligen medföra döden. Regeringen hade derför ansett det för sin pligt att uppskjuta med straffets tillämpning på honom; men hade gifvit befallning om Rocheforts undersökande af läkare. Skulle dessa förklara Rocheforts farhågor grundade, så skulle han få qvarstanna i Frankrike; i annat fall skulle domen till fullo verkställas. Den skrifvelse, hvarå preussiske kultusministern affordrat biskopen af Ermeland ofördröjligt svar, och hvilken vi i går omnämde, röri sig kring följande händelse, som tilldrog sig tör längre tid tillbaka och hvilken, ehuru den då berättades i denna tidning, torde böra återkallas i våra läsares minne: Årets läsbarn skulle gå fram. I kyrkan hade bland de många andra åhörarne infunnit sig professorerna Knoodt och Reinkens, hvilka voro kända såsom motståndare till ofelbarhetsläran. Reiigionsläraren Beinroth, hvilken förrättade altartjensten, nekade att förrätta de vid natt vardens begående öfliga ceremonierna, förrän nämde professorer, hvilka voro kättare, hade lemnat kyrkan. Desa sade sig icke vara kättare och ville icke gå. Beinroth tillsade klockaren att visa ut dem och ett högst förargelseväckande och andakten störande uppträde uppstod. En tid efteråt afkunnades öfver de båda professorerna den svårare bannlysningen. Beinroth stämdes för förargelseväckande uppträdande i kyrkan och fälldes af domstolen till svärt straff. . Nu har kultusministern Falck i en skrif velse ålagt biskopen af Ermeland att borttaga den bannlysning, gom afkunnats mot de båda