Dagens Nyheter – 20 juni 1872, sida 2

Förhöjningen af. arbetslönerna. Om någon tillropar eder, ni olycklige, som arbeten och ären betungade, att allt här i verlden är så godt, som det någonsin kan blifva, så sägen honom öppet att han sväfvar i en villfarelse; men om en annan söker inbilla eder, att allt det onda, alla de umbäranden och bekymmer, som åtfölja fattigdomen, kunna afbjelpas inom några dagar eller några år, så misstänken honom som en bedragare!4 — Denna sanning, uttalad af Edmond About i hans förträffliga bok, som i svenska öfversättningen kallas SArbetets värde och hvilken bok borde egas och studeras af hvarje arbetare och för öfrigt af hvar och en, gom intresserar sig för arbetarefrågan, har ständigt återkommit i vår erinring under de senare månaderna med anledning af företeelserna på det område, som man företrädesvis kallar arbetarnes. Gång efter annan har man sett omnämd än den ena, än den andra arbetsgifvaren, som höjt aflöningen åt sina arbetare, och man har täflat med hvarandra i välvilliga uttryck öfver detta tillmötesgående från arbetegifvarnes sida. Så länge denna sak reglerades på frivillighetens väg och följaktligen inom gränser, som inneburo trygghet för att inga allvarsamma rubbningar inom andra områden deraf skulle följa, så hade man också all anledning Att känna tillfredsställelse öfver den förbättrade ställning, som gynnsamma konjunkturer nu tilläto verkstädernag och fabrikernas fitige arbetare att grundlägga. Denna — så vidt vi kunnat finna det — allmänna tillfredsställelse måste ansesså mycket uppriktigare, som den utgjorde bevis på den vackraste oegennytta; ty ingen lärer väl på allvar kunnat hysa den föreställningen, att dessa ofta omtalade förhöjningar af arbetslöner voro en affär uteslutande mellan arbetsgifvaren och hans arbetare; nej, man kände alltför väl, att öfverenskommelsen egentligen gällde denförbrukande ellmänheten och arbetaren, mellan hvilka mästaren endast uppträdde som mäklare, fast besluten att låta sig fullt godtgöras för besväret. Endast i mycket enstaka fall, der nya vilkor för afsättning alstrat missförhållande mellan arbetets värde: och aflös ningen, har arbetsgifvaren sett sig af omständigheterna manad att äfven framträda som den uppoffrande parten. Men det ligger i sakens natur att denna arbetsgifvarens uppoffring helt och hållet reglerades af det egna intresset. Så långt var sålunda allt godt och väl. Men denna sak, liksom alla andra, hade äfven en frånsida, i början gömd, men hvilken så småningom börjat vändas åt allmänheten. Onekligen förelåg nu en af billighet och rättvisa framkalläd nödvändighet att medgifva det gröfre, tyngre och trägnare arbetets män ökade förmåner, helst som förhållandena inom alla verksamhetssferer gestaltade sig oväntadt gynnsamt. Dermed var dock alldeles icke gifvet, att jemvigtslagen mellan kapitalet och arbetet skulle blifva upphäfd eller undanröjd. Denna lag har naturlagens egenskap, den kan icke afskaffas, endast tillfälligt rubbas i sin normala verksamhet; men en sådan rubbning, det får ej MR TNE vå SU bn da Feer pöl VI RN AN beg TNND Ne st Tot RT, Pro TR SS og tr