re VN NIONDE KAPITLET. Gamla Newgate. I början ef tolfte årbundradet — om det var under Henrik den Förstes eller Stefans regering, är ovisst -— blefvo de fyra förnämsta ingårgarnre till staden London öksde med en femte port, hvilken på den tiden — det förstås af sig fjolft — var omgifven med vallar, grafvar och andra befästningar. Denna port, som kallades Newgate (Nya porten), emedan den var senare byggd än de öfriga, fortfor i mer än 300 år att begagnas som häkte för riksförrädare och mördare. Emedan den vid nämnda tids förlopp hade blifvit gammal, förfallen och Ymycket oO5yggligX, fom det heter i krövikorna, blef den då ombyggd och utvidgad af den ryktbare lord mayorns i London sir Richard Whittingtons testamentsexekatorer; hvarför den sedermera, blard en viss klass studenter — dem gom med strärghet examineras i Old-Bailey, och taga högets graden vid ändan af Hydepark — fick pamn uf Wbhittington3, eller genom förkortning, Wiihs skola. Det torde här böra nämnas, att den pat, som gifvit sitt namn —— ett namn fom sodermera erhållit en gå förfärlig betydelse — åt hvarje följande byggnad, som man uppfört pi samma ställe, blef år 1400 genom ett gåfvobref af Henrik VI skänkt åt Londons borgare, såzom en belöning för de tjonster de