Dagens Nyheter – 17 juni 1872, sida 2

— Hvar, hvar? skrek Thames. — Var stilla! gade Jack. Jag skall genast öfvertyga er om sanningen af hvad jag sagt; och med detsamma: få vi veta, om fienden verkligen är här. Med dessöå ord gick han fram till fönstret, öppnade det och ropade utåt med Thames Darrells röst: — Hvem är der? Svaret blef ett pistolskott. Kulan gick öfver hans hufvud och stannade i fönsterposten. — Jo, jag hade rätt, sade Jack, i det han återvände från fönstret med samma köld, som om ingenting hade passerat. Det är verkligen Jonathan. Er morbror — vår morbror är med honom. Jag såg dem begge. — Kan jag lita på er? frågade Thames ifrigt. — Det kan ni, svarade Jack. Jag skall fökta iör er till min sista andedrägt. — Följ mig då! ropade Thames, i det ban drog sin värja och sprang ut genom fönstret. N — Till verldens ända, svarade Jack och störtade efter honom. : — Thames, Thames! skrek Winifred och rusade till fönstret. För Guds skull!... Han syns ej mer! Hjelp! bjelp! han blir visst mördad! — Mitt älskade barn! ropade Wood och drog henne med våld tillbaka från fönstret, just då hon var färdig att hoppa ut.