öfvertyga er, att jag inte har kommit hit i fiendtlig afsigt. Och för att visa er att jag icke ärnar fly, så vill jag sjelf stänga igen dörren. Här har ni nyckeln: Är ninu nöjd? — Nej, inföll Wood med ursinnig röst. Jag blir aldrig nöjd, förrän jag får se er hängd i den högsta galge i Tyburn. — Det torde nog komma en tid, herr Wood, då er önskan i detta afseende blir uppfylld, svarade Jack med mycket lugn. — Torde komma! ropade snickaren, i det han hotande knöt näfven åt sin fordna lärgosse. Nej, denna tid skall komma, den måste ofördröjligen komma! Jag har svårt att afhålla mig ifrån att sjelf bli er bödel, Ack, att jag skulle uppföda en sådan orm i min barm! — Hör mig herre! sade Jack. — Nej, jag vill inte höra er, mördare! svarade Wood. — Jag är ingen mördare, invände Sheppard. Jag hade aldrig för afsigt att tillfoga er hustru något ondt, och skulle hellre velat dö än begå ett så afskyvärdt brott. — Tro inte att ni kan bedraga mig, förmätne usling! ropade snickaren. Om pni också inte var hufvudman för mordet, var ni likväl medhbjelpare. Hade ni inte fört er kamrat hit, så hade det aldrig skett. Men jag lofvar er, att ni skall hänga, bof; lita på det, att ni skall hänga! — Mitt samvete frikallar mig från all dels