Dagens Nyheter – 14 juni 1872, sida 2

VV — Ni går för långt, min herre, sade Winifred; en sådan frågvishet förtjente att bomötas på helt annat sätt; men för att få slut på det här .obehaget, så vill jag säga er, att jag skulle icke göra det. — Af hvad orsak? frågade Kneebone vidare med ifrig ton. -— Jag nödgas ännu en gång säga er, att jag icke vill underkasta mig ett sådant förhör; svarade Winifred med tydligen tillkännagifven harm. ; — I er vördade mors namn, hvars förlust jag evigt skall beklaga, ber och bönfaller jag, att ni svarar mig, envisades Kneebone. Hyvyarföre — af hvad skäl skulle ni vägra att mottaga hans anbud? — För det vi äro af olika stånd, svarade Winifred, sora ej kunde motstå ,en så högtidlig uppmaning i modrens namn. — Ni är ett mönster af klokhet och försigtighet, återtog klädeshandlaren och makade sia stol närmare till heanes. Bördens olik het medför alltid vantrefnad i äkta ståndet. Jag är öfvertygad, att när kapten Darrells härkomst en gång blir känd, så befinnes Han vara af högvälboren ätt. Åtminstone hoppas jag det för hans egen — såväl som för min skull — tillade han i sitt sinne. Han har verkligen ett förnämt utseende. Och nu, min engel, sedan jag lärt känna era tänkesätt i detta afseende, är jag beredd att uppfylla det löfte jag i lifstiden gaf åt er djupt sörjda och