hvilorum på Willesdens kyrkogård, då öfvergafs han helt och hållet af sitt mod och sjönk ned under bördan af sin smärta. Det var en lycka, att Winifred emellertid hade så mycket återhemtat sig, ätt hon kunde meddela sin far den enda, den bästa tröst, han under dessa omständigheter var i stånd att mottaga, nemligen hennes personliga omvårdnad. Den nödvändighet, hvari hon befunnit sig, att med eftertanke och redighet afgifva sitt vittnesmål om den rysliga mordgerningen, den sargade kroppens åsyn, larmet och folksamlingen vid den på stället hållna ransakningen, som fordrade hennes närvaro — alla dessa omständigheter hade haft en plågsam verkan på den unga flickans inbillning. Men sedan allt detta var förbi, inträdde en bedröflig stillhet, och ehuru ej fri från gorgens smärta, var hon likväl temligen lugn. Hvad Thames avgår, så var han visserligen djupt och gmärtsamt upprörd öfver den förfärliga händslse, som hade utmärkt hans återkomst till sina gamla vänner, men hade dock förmått besegra sina känslor och egnade sina omsorger till att lindra de aniras qval, som hade mer omedelbart lidit genom den olyckliga katastrofen, Det var söndagsafton -— en mild, angenäm afton — och ingen skulle vid det glada, lyckliga utseende, som stället erbjöd, kunnat drömma om att en ryslig tragedi så nyligen blifvit der uppförd. Fåglarne sjöngo lustigt i träden — kornas råmande hördes från bak