ett val, som lyckades fylla salongen i trots af dess tropiska temperatar. Tell är en svår rol: enkel naivetet och imponerande kraft, naturbarnets enfald jomte ett omedvetet majestät. Endast storheten kan återgifva storheten. Man för emellertid ej begära för mycket; ej många operascener ega en fullkomlig Tell. j Hr Sandströms Tell förtjenar all aktning; denne samvetsgranne sångare har med största flit och omtanke studerat partiet, hvars många tacksamma momenter egna gig ganska väl för hans vackra stämma, och aldrig finner man honom utom rolen, hvilket allt rättvisligen är att värdera. Uti vissa momenter hade hr 5. dock kunnat draga nytta af Becks förträffliga tradition; så t. ex. är hans första inträde af föga effekt: han inkommer såsom vore han beställd, i samma ögonblick hans solo skall börja. Hvarför är han icke med i första scenen, der hans stumma spel just skulle utgöra ett så verksamt och underhållande hufvudmotiv i det rörliga folklifvet? Men det är en hos oss ofta förekommande falsk föreställning (som vi äfven vid ett annat tillfälle nyligen anraärkt), att en folkhjelte antingen skall vara mulen eller desperat, men aldrig glad, liflig — naiv; och derigenom förlorar rolen på en gång både i natursanning osh nyans. Hr Ambrosis Arnold gjorde ett godt intryck, ej allenast genom hans naturligt lifliga väsende, utan synnerligast genom den frånvaro af affektation och effektjägeri som betecknar denne sångare. Uti trion hade han isynnerhet vackra momenter. För öfrigt kan anmärkas att han sjöng väl mycket i Verdistil, hvilken här alldeles icke är på sin plats, och denne Arnold är egentligen blott en maskerad Alfredo. Detta märktes isynnerhet i duon med Mathilde, der han hade gjort klokt uti att taga fru Michaelis rena frasering till mönster. Med fersidigare studier skall emellertil denne begåfvade sångare vinna en vacker och betydande konstnärsframtid, ehuru den icke kommer oss till måtta: Arnold är nemligen hans sista rol på svenska scenen. Må Isis och Osiris nu taga honom under sina vingars skuggal. Mathilde, ehuru ej något stort dramatiskt parti, är dock en af de vackraste perlorna i fru Michaelis rika repertoar. Fru M-. visar här att hon jemte den stora Händelstilen och det präktiga koloraturmaneret äfven eger ett det skönaste uttryck för rörande och älskliga stämningar. Detta uppenbarade sig med den vackraste verkan i hennes båda hufvudrummer. Hr Håkanson försökte sig såsom Gessler i en för honom ny genre och lyckades både i sång och spel åstadkomma en ganska reputerlig tyrann. — Fröken BSawenbergs på ganska kort tid inöfvade Hedvig länder henne till allt beröm och visade en lycklig takt i uppfattandet af ett parti så olikt hennes föregående. — Fru Sirandberg är nu gom förr en ypperlig Jemmy, och om kör och baliett är endast godt att förmäla. Det hela gaf en ganska intressant afton — om ett par små ojemnheter är ej värdt att tala. W. B. Från Stockholms län. Lömnmereglering för presterskapet. Sedan vederbörande m ndigheter blifvit hörda angående upprättadt förslag till lönereglering för resterskapet i Vermdö, Bo, Ingarö, Djorö och Möja församlingars pastorat af Upsala sift och Stockholms län, har k. m:t beslutat, att i stället för tionde och kapellanslön skola af hemmanen årligen utgifvas: i Vermdö församling 1,900 kubikfot spannmål, hälften råg och hilften korn, samt 3 centner 20 skålp. smör; i Bo församling 141 kubikfot 6 kannor råg och 77 skålp. 58 ort smör; i Ingarö församling 209 kubikfot I kannor råg, 3 centner 65 skålp. smör och 15 rår i penbingar; i Djurö församling 88 kubikfot 2 kannor råg, 2 centner 58 skålp. smör samt 80 rdripenningar; och i Möja församling 110 kubikfot 6 tannor råg, 39 kubikfot 8 kannor korn, 2 centner 0 skålp. smör och 130 rdri penningar. Härifrån in dantages Runmarön inom Djurö socken, hvarfrån utgöras årligen 107 kubikfot 3 kannor 50 ubiktum spanmål, hälften råg och hälften korn. Såsom ersättning för påskören och jura stol: bealar årligen hvar och en, Bom erlägger mantalsFRERENETRARDt RETR ONT TREE ERT Me