Dagens Nyheter – 10 juni 1872, sida 2

galopp. En annan ryttare följde straxt efter den förra, med samma skyndsamhet; men just då han passerade stället der Jack stod, tog hans häst ett falsk. steg och stupade. Den första ryttaren, som antingen ej märkte denna händelse eller icke brydde sig derom, fortgatte emellertid sin väg, utan att ens vända hufvudet tillbaka. Jack, som ansåg sig icke böra släppa ur händerna ett så godt tillfälle, sprang i ögonblicket öfver häcken; och innan ryttaren, som låg och vred sig på marken med ena foten i stigbygeln, kunde hinna göra sig lös och komma på fötterna igen, hade Jack dragit fram hans pistoler ur deras hölster och riktade dem mot hans hufvud. Karlen svor af hjertans grund, med en röst som Jack genast igenkände för Quilt Arnolds; men alla hans försök att resa sig och drega ut värjan vVoro fruktlösa. — Förbannade hund! skrek Sheppard, i det han satte mynningen af pistolen så tätt intill janitecharens öra, att denne spratt till då han vidrördes af det kalla jernet; känner ni inte igen mig? — TI alla djeflars namn! utropade Quilt och öppnade sina stora ögon med förvåning. Det kan omöjligt vara kapten Sheppard! — Jo, just han! svarade Jack; och det hade varit bättre för er om ni råkat ut för fan gjelf, än för mig. Kommer ni ihåg hvad jag sade, då ni arresterade mig på Myntet för fyra