förstå. Der är mer än jag hade lofvat. Det har blifvit köpt med blod. — Hvad! har ni skurit halsen af gamle Wood? frågade Wild med den fullkomligaste liknöjdhet, i det ban tog penningpåsen. — Om jeg det hade gjort, skulle ni ej sett mig här, svarade Jack med dyster uppsyn. Det är hans hustrus lif som blifvit gpildt. — Det var hennes eget fel, anmärkte Blåskinn nedslagen; hon ville inte släppa mig. Jag gjorde det, för att försvara mitt eget lif. — Jag frågar inte efter, hvarför ni gjorde det, sade Jack med sträng ton. Men vi arbata inte mer tillsammans. — Säg inte så, kepten, invände Blåskinn, med bedjande röst. Jag trodde, att ext missnöje skulle ru vara förbi. Ni vet så väl som jeg, att det var inte med uppsåt! — Med uppsåt eller ej, svarade Sheppard; ni är inte längre min följeslagare. — Det är således min belöning, för det jag gjort er till en sådan bjesse bland inbrottsmän som ni är, mumlade Blåskinn. Att bli på det sättet bortvist i ögonblicket, för det jeg tystet munnen på en oregerlig qvinna! Det är för hårdt! Tänk nogare på saken. — Jeg har tagit mitt beslut, svarade Jack med köld. Vi skiljas i denna natt. — Men jag går inte min väg, sade Blå. skicn. Jeg äölskar er som en son och skall följa er som en hund. Ni kan ingenting föreRd uten mig, och ni får inte köra bort mig.