Dagens Nyheter – 7 juni 1872, sida 2

skinn dragit fram ett silfverskrin, som stod under sängen, och brutit upp det samt börjat iopacka i en buldanssäck allt hvad som fanns i skrinet — kaffekanner, chokoladkoppar, deserttallrikar, drickskannor, bägare och ljusstakar, allt af silfver. Man skulle kunna tro, att desga pjeser, när de sålunda packades ihop i säcken, borde hafva klingat emot hvarandra; men så öfvad och lätthändt var denne gamle praktikus, att ej det minsta ljud förspordes. Sedan rummet blifvit plundradt på allt hvad der fanns, som var transportabelt, bland annat en hop af fru Woods dyrbarheter och klädespersedlar, lagade tjufvarne sig till affärd. Jack gaf då tillkänna sin afsigt att äfven besöka Winifreds kammare, emedan han visste att åtskilliga saker af värde der förvarades; men som han, oaktadt sin lättsinniga karakter, ännu bibehöll en känsla af aktning för henne, som varit föremål för hans barndomskärlek, ville han ej tillåta att Blåskinn följde med honom dit, utan befallde denneatt emellertid hålla vakt öfver de sofvande, dock med uttryeklig tillsägelse att ej tillfoga dem något ondt. Jack måste nu återigen begagna centerborren, emedan Winifreds dörr var stängd på samma sätt som de andra; och han hade redan skurit ett hål i dörrspegeln, då från snickarens kammare plötsligen hördes ett högt anskri, och straxt derpå en häftig strid, och i deteamma syntes Blåskinn i dörrn, förföljd af fru Wood.