Dagens Nyheter – 7 juni 1872, sida 2

so AVE TTT Jack släckte på ögonblicket ut ljuset och skyndade utför trappan, i det han ropade åt sin kamrat att komma efter. Men Blåskinn kunde omöjligen slippa ifrån sin förföljerska, åtminstone icke utan att lemna rofvet efter sig, ty hon: hade fattat tag i säcken och höll den qvar af alla krafter. — Ge igen det stulna! ropade hon. Hjelp! hjelp, Wood! — Släpp! röt Blåskinn; släpp! det är ert bästa råd, Och han höll i säcken, så godt han kunde, med ena handen, under det han med den andra sökte efter sin knif. — Nej, jag släpper inte, skred fru Wood. Elden är lös! mördare! tjufvar! — jag har tagit fast en af dem! — Kom bara! ropade Jack. — Jag kan inte! svarade Blåskinn. Den förbannade kärngen håller fast säcken. Släpp! säger jag! Och han tog upp knifven med tänderna. — Hjelp! mördare! tjufvar! skred fru Wood; Cwen! Owen! Thames! bjelp! — Jag kommer, ropade Wood och hoppade ur gängen. Hvar är du? — Här, svarade fru Wood. Hjelp! jag har hosom fast! i — Låt henne vara! skrek Jack nedanför trappan; hela huset är i rörelse; följ mig! Och från alla sidor bördes ett förfärligt ringande. — Nå, så må fan ta er då! ropade Blågkinn ursinnig. Efter ni inte vill lyda mitt råd, så håll till godo.