Dagens Nyheter – 6 juni 1872, sida 1

-— 000 — — Från en, som ni kanhända längesedan kar glömt, svarade främlingen, men som aldrig kan förgäta den ömhet, hvarmed han blifvit bemött såväl af er som af er förträfflige man. Vid ljudet af denna röst flydde hvar enda blodsdroppe från Wivifreds kinder, och arbetet, hvarmed hon var sysselsatt, föll ur hen. neg händer. — Jag har ett tecken att öfverlemna till er, fortfor främlingen och vände sig till den unga flickan. — Till mig? sade hon med knappt hörbar röst och drog djupt efter andan. — Detta lås, sade han och drog fam en liten guldpjes, som han hade hängande i ett svart band på bröstet, och lemnade det i hennes hand; kemmer ri ihåg det ännu? — Ja, ja! ropade Winifred. : — Hvad betyder allt detta? frågade Wood med förvåning. — Känner ri inte igen mig, far? sade den unge mannen, i det han gick fram till honom och hjertligt kramade hans hand. Kan jag på nio år ha blifvit så förändrad, att jeg ej mer har något drag af er fosterson? — Bevare mig Gud! utropade snickaren och gned gig i ögonen; kan det — kan det vara... — Är det möjligt? skrek fru Wood och närmade sig gruppen; skulle Thames Darrell ha kommit till lifs igen? JAOE BHEPPARD. 50