Vid svenska akademiens sommankomst i går afton gjorde biskop Genberg sitt inträde i vår vittra areopag med ett på en gång klassiskt formfulländadt och af djup känsla genomträngdt minnestal öfver erkebiskop Reuterdahl. Det är, i förbigående sagdt, ganska egendomligt, huru dessa båda mäns banor till det yttre likna hvarandra. Båda ha de utgått från samma universitet, det sydsvenska, och der gedermera blifvit professorer, båda ha de sutit i konseljen som ecklesiastikministrar, Reuterdahl såsom Genbergs efterträdare, och dragit sig tillbaka till hvar sin biskopsstol, och nu till sist intager Gonberg den plats Reuterdahl lemnat tom i svenska akademien; Hr Genberg utgick ifrån ef skildring a? skaplynnet hos den tidålder, i hvilkon Reuterdahls första uppträdande såsom författare och lärare inföll. Han visade, huru religionen och teologien under det s. k, upplysningstidehvarfvet, såsom orden föllo, varit förvisade till de gömställen, der menskligheten förvarar sina aflagda kliäider, huru sedermera forskningen kom in på nya banor, och Röeutördahl, väckt af Schleiermachers föredöme, var den som här i Sverige blef rörelsepartiets anförare, (I parentes må erinras om, att den Keuterdahl, som i Teologisk Qvartalskrift bröt så mången lans för en på fri grund stående forskning i Sde yttersta tingen, föga likhado den gamle genomkonservative prelat vi känna från ståndsriksdagarne, ehuru utan tyvifvel den förändrade ståndpunkten icke var en följd af någon omsadling utan härrörde från en fortgående utveckling.) Tal. egnade en utförlig, opartisk karakteristik åt Reuterdabls författareskap;--hvars--mognaste frukt var hans verk öfver Svenska kyrkans historia, och slöt med en varm skildring af de många goda och älskvärda egenskaper, som utmärkte Reuterdahl såsom enskild man. Tal, anförde här flera drag, vittnande om hans aldrig tröttnande och alltid grannlaga välgörenhet, hans vänfasthet, hans manligt blygsamma väsendoe och starka pligtkänsla. Reuterdahl hade aldrig haft tid, yttrade han, Satt vara ung, men hann aldrig, trots sina 75 år, att blifva gammal. Akademiens dirextör, professor Ljunggren, helsade den nye ledamoten välkommen med ett särdeles anslående tal, i hvilket han tog till utgångspunkt att vederlägga ett yttrande af hr Genberg, att han icke kände namnet på den sånggudinna, som ledt honom fram till de adertons bord. Vid sammankomsten, som bevistades af prins Oscar, voro 14 af akademiens ledamöter närvarande. Nytt i bokhandeln. På F. 0. Askerbergs förlag har för någon tid sedan utkommit en ny, synnerligen prydligt utstyrd öfversättning af. den ypperliga folkboken Baron:von Minckhausens märkvärdiga äfventyr till lands och vatten. Detta är för de äldre en gammal kär bekantekap att förnya, för de yngre en både nyttig och nöjsam bekantskap att göra; ty någon fullständig upplaga af denna egendomliga bok har icke på länge funnits att tillgå i svenska bokhandelv. I företalet till nu föreliggande öfversättning meddelas åtskilliga upplysningar såväl om arbetets något omtvistade tillkomst som om den person, hvaraf det lånat sitt namn — om den verklige baron von Miinckhausen, hvars muntliga borättelser utgöra bokens -kärna. och stam. Arbetet kostar, med 16 illustrationer efter Hosemann, 2 rdr 50 öre i kartoneradt omslag och 3 rdr i pressadt clothbband. — På Abr. Bohlins förlag i Örebro hafva nyligen utkommit ett par i hög grad värdefulla arbeten, som vi på det varmaste kunna rekommendera såsom förtjenta af den största spridning. Det ena af dessa arbeten är H. Hofbergs Genom Sveriges. bygder, detandra Verldarn:s uppkomst ech undergång af Chartes Richard. Ofversättning från franskan. Hr Hofberg är den angenämaste ledsaBare genom Sveriges bygder och hans skildringar, ehuru till en stor del naturligt