blifvit lemnad allena, tog han en öfversigt af rummet, och hans hjerta klappade häftigt, då han ofvanför kaminen fick ee sitt eget porträtt. Det var en kopia af den ritning, som Winifred hade gjort för nio år sedan, och uppväckte tusende ömma mianen. Just då han ärnade gå till geängs, påminte han sig återigen mötet med Jack Sheppard och började till hälften ångra, att han icke berättat denna omständighet för herr Wood och sålunda varnat honom för möjligheten af ett anfall. Ju mer han tänkte på saken, ju oroligare blef han, och detta gick så långt, att ban slutligen beslöt stiga ned och underrätta herr Wood om sina farhågor. Men då han i sådan afsigt kom till dörren, blygdes han för sin misstanke och sökte öfvertyga sig sjelf, att Jack, om han var aldrig så förderfvad, ändå icke kunde vara till den grad nedrig, att han skulle vilja för andra gången plundra sin välgörare. Han nöjde sig således med att se efter fängkrutet på sina pistoler och lägga dem bredvid sig, så att han kunde ha dem i beredskap, om det skulle behöfvas, hvarefter han kastade sig på sängen och genast insomnade.