Dagens Nyheter – 6 juni 1872, sida 1

skall säga dig, att jag har varit alldeles för mycket barmhertig. Häir har jag Winny, som jemt och samt yrkar att du skall gå och se efter fru Sheppard, och att du skall ta med dig till henne det och skicka henne det — och jag har aldrig hindrat det, ehuru en sådan olämplig frikostighet skulle vara tillräcklig att reta ett helgons vrede. Och så skulle den här dåraktiga flickan nödvändigt hindra dig att låta hänga Jack Sheppard, då han hade gjort inbrott hos oss, och det berodde af dig att anklaga och öfverbevisa honom. Kanske du kallar det ockeå för barmhertighet; jag kallar det att gäcka rättvisan. Du ser nu hvilken gemen bof du släppt lös att plundra hela verlden! — Jag försäkrar, mamma, sade Winifred, att om någon hade skäl att vara ond på honom, så var det jag, ty iogen af oss alla var mera uppskrämd, när han bröt sig in här. Men jag tyckte det var synd om den stackars Jack, och det tycker jag ännu, och jag hoppas slltid ban skall bättra sig. — Bättra sig! upprepade fru Wood med en föraktlig min. Han bättrar sig aldrig, förr än han kommer till galgen. — Åtminstone älskar jeg att tro det, fortfor Wivifred. M-n jag kan aldrig glömma, huru rysligt förskräckt jag blef den der natten, då isbrottet skedde. Ehuru ung jag då var, kommer jag ännu lifligt ihåg hvarenda omständighet. Jag hade icke lagt mig, utan