Dagens Nyheter – 4 juni 1872, sida 2

fet yngling som hade endra tankar ihågen. Han uppsöker doktorn och ber, i det han framlemnar en tia, väl tumnmad, beundrad och med mycken kärleksfull saknad kramad, med anhållan, det doktora i dag ville vara god hjelpa honom igenom. Doktorn, som hade brådtom och de:sutom noga kände både fadrens och sonens girighet, säger, i det han etoppace sedeln i fickan: Ja visst skall jag söka bjelpa dig igenom, om det är möjligt. När nu turen kom till den ofvannimde ynglingen, att undersökas, hostade ceh harklade han det biista han förmådde och klagade j2mmerligt öfver svagt bröst. Doktora undersökte honom noggrannt och sade slutligen med en uppmuntrande ton: Du går ig: nom, du är approberad. Till en början förstod han ej hvad approberad betydde, uten tycktes temligen lugn, tills kamraterna, som väl kände hans olust för exercisen, med illa dold skadeglädje Jyckönskade honom till att få följa med dem och öfva sig i vapnens bruk. Nu blef vår hjelte rätt bekymrad, men hvad var att göra? På hemvägen omtalade han sin misslyckade sffär med doktorn. Vännen skrattade riätt hjertligt och berättade i sin tur den Justiga episoden för en annan och denne gjorde på samma sätt. Slutet blef att vår snåle och dumdristige Jonas at kamraterna utskrattades. Spårlöst försvunnen, Den 8 maj skulle, på hemresa från Norrköping, handlanden G. A. Albin från Hellestad beta sin häst å torgplatsen vid Finspovg, och lade såväl ban som flera i sällskapet varande personer sig å lassen att hvila. När sällskapet, som insomnat, vaknade, var Albin borta och har sedermera ej återkommit, Såväl polisunder sökningar som efterspaniogar af enskilda hafva hållits, utan att lemna några resultat:r angående den så spårlöst försvunne. Anvledningar äro dock att förmoda, det Albin, som besvä. rades at en svår bröstkramp, stigit ur åkdonet och gått nedåt vattenfallen samt af våda omkommit. Ingen anledning förefinnes att han rymt eller sjelf afbändt sig lifvet. (N. T.) Beåfvarnes eft-rkållande intresserar en brefskrifvare i Töreboda, i hvilken trakt de skola ha fått förkofra sig väl mycket. Vid Törsatorp gjorde räfven tidigt en morgon besök vid hönshuset. Med utsökt smak och s:or färdighet knep han den bästa och fetaste hönan. Det blef ett kicklande och ett flaxande, som utkallade husbonden i lätt morgondrägt. Den synen törskräckte vår mickel, så att han löpte till skogs. Under flykten besvärade honom den feta hönan, och han nödgades släppa rofvet. Halfdöd togs hon tillvara och fick, sotande för mickels synder, sätta till sitt lilia hufvud. Men hur kan korrespondenten så noga veta, att det var en fet höna? Jo, den saken är helt enkel. Sin korrespondentpligt trogen och för att bli fullväl underkunnig, köpte han hönan och åt upp henne. Och han fann, att räfven gjort honom en fjenst. Men ändock intresserar honom räfvarvarnes efverhållande. Sådan är verldens gång.