Dagens Nyheter – 1 juni 1872, sida 2

Att lofva Dig med gamman, Att lofva Dig tillsamman Med ungas rörda röster och med gamlas. O Herre, kärlekens och nådens Gud, Haf tack för Din ledsagan! O kläd de unga i Din starkhets skrud, Tyd dem Din bud, Gif klarhet, gif-dem hoppet At väl follborda loppet Som Dina stridsmän utan vank och klagan! Recitativ med kör. Välkommen uti Herrans kyrka, Du yngling, ifrån lifvets första strid! Träd fram, om du kom hit att dyrka, Och j att stolt blott yrka På lönen för din id! Träd frem att lofva Gud med styrka, Och hviska sen din bön i templets frid! — I pröfvostund mins Hvem dig höjde, När nöd, när sorg, när tvifvel qvalde dig! I segrens stund mins Hvem dig Böjde, När mod, när öfvermod förhäfde sig! — Tro ej, att allt du kan; Du börjat blott att lära! Att gå framåt, du unge mar, Det blir din bista ära! Och mifis, när för ditt öga En sanniog strålar ram, Att du, att jordens stam, I veten dock så föga! — Det fianes andra himlar ofvan dessa, Som hvälfva för din syn sin hjessa, Och det fins underbara djup inunder Hvad du har sett af jordens grunder. Åria. Välkommen då i Herrans gårdar, Du unge kämpe i din vapenskrud! Se kring dig fidrens minnesvårdar, De starke hjeltars, fom gått hem till Gud! Statt upp, tag arfvet af de store, Tag det i dag i Herrans tempelhus! Se upp till dem, som om de vore Som vittnen här i evighetens ljus! Mät ej din styrka emot deres, Förbäf dig ej i Guds och minnets gård, Blott sätt ditt mål så högt som deras; Lef, kämpa, dö för fosterlandets vård! Cecitativ med kör. — Ja, o ungdom! fridens såsom stridens banor Kriäfva hjeltemod, Och att föra sänningens och ljusets fanor Kostar hjerteblod. — Men var glad och redo var, Sa framåt med blicken klar! — Folket hungrar. Gif det bästa, Da samlat har, att mätta dess behof! Folket törstar. Låt det gästa Ditt bjertas rum, — din skatt du der begrof! — Ja, var glad och redo var, Se framåt med blicken klar! — Hela verlden är eit heirligt åkerland, Som nu vintar på din bånd. Stensr skall du bryta, rödja plats för skörd, Der ej torfva törr var rörd; Fogligt leda bort den qvafra flod, Som kriag fälen stilla s:od; Och igenom bergen spränga! dig Vägar, der ej förr fann3 stig: Qvirbttb. Ja, så skall-du för nya tider bana En väg ocuså med ödmjuk kraft. : Hvart Herran: leder allt kan du ej ana, Men framåt, utåt, uppåt skall du spana, Nöjd om du redligt uppsåv haft. Aria med kör. Fer ljofligt i did barsdoms-dat Nu källans våg bland blomstren spelar, Hur daggen fal!er, klår och sval, Och friskhet åt hvar planta delar! Hur ljufligt nu i vårens tid Att ut till nya pligter kallas, Ått verka stark, att verka blid: För fosterlandets väl, för allas! Hur ljufiigt att med ljusets svärd För frihet och för rätt att kämpa, Med flammen från en högre verid Att alla onda makter dämpa! Är det ditt uppsåt, stig då-fram! Gud. sjelf det är, som nu dig kallar; Hans stämning, sträng och allvarsam; Till dig, du bäfvande, nu skallar. Tag kransen vid Häns altarfot, Och böj dig för-Hana stora vilja! GaceXx sedan alla öden mot, Låt intet dig från Honom skilja! 4 Kör under bekransningen. Hell dig, ja, hell dig, du jublande skara, Som utt templet här vigs till ditt kallts Stämmor nu klinge, din fröjd att besvara, Strängar nu dallro i tonernas svalll. Känslor stå öpp, dem du städas må bevara, Bilder vu väckas, så skimratde Klara, Hoppev dig famnar i minnesas halt: Stråle, ja stråle, förklaringens dager Öfver det kall, cu nu skådar i höa! Fast må det blifva, hvart steg, som du tager,