Dagens Nyheter – 31 maj 1872, sida 2

Droitning Kristinas bostad i Rom. (Ur bref från Rom till Göteborgs Handelstidning.) . På samma sida af Tibern som Vatikanen är belägen häjer sig Mons Janiculas. När man passerat Tibern öfver Pons Aurelius når man straxt till höger den bär mot flodbrädden sig afskutande stadsmuren, uppförd af Marcus Aurelius; man passerar under Septimi Severi port och har på venster hand, straxt utanför Roms murar, ett stort palats, uppfördt i renaissancestil. Detta är drottning Kristinas slott, eller som. det nu benämnes Palazzo Corsini. Vid inträdet i detta slott, som är ett at de mest storartade Rom har att uppvisa, måste man nästan häpna öfver den djerfhet, hvarmed hvalfven äro slagna mellan en stor mängd ypperliga marmorpelare, hvarpå hela byggnadens midtelparti hvilar. I midten för en bred, låg marmortrappa uti flera afsatser upp till de öfre våningarne; såväl trappan som sjelfva vestibulen prydes af antika bröstbilder i marmor öfver de romerska kejsarne. Uti l:sta våningen inkommer man först uti en stor sal, hvilken under drottning Kristinas tid begagnades till drabantsal. Denna sal är nu smyckad med antika bildstoder, och alla dörrar, hvilka från densamma leda in till slottets olika rum, äro täckta med förhängen af grönt kläde, hvarpå familjen Corsinis vapensköld är broderad i silke och metalltråd. Första dörren på höger hand leder till den våning af 10 rum, som drottning Kristina beboddes, hvilken våning nu är upplåten till tafvelgalleri, ett af de rikaste och värdefullaste af Roms samlingar at denna art. Målarekonstens största namn äro här representerade. Rummen äro i det närmaste bibehållna uti samma skick som de hade under drottning Kristinas tid. Det var här. drottningen förvarade sina särdeles rika samlingar af taflor, antika stoder och böcker jemte hennes myntkabinett, hvilket ansågs som ett af 17:de århundradets yppersta och hvaröfver Haverkamp har utgifvit en vidlyftig beskrifning. En af Europas namnkunnigaste numismatici under denna tid, vid namn Patin, säger om drottningens myatkabinett, att alla myntvänner tillsammans ej kunna uppvisa så många sällsyntheter af detta slag, som drottningen ensam besitter. Efter Kristinas död såldes denna samling och några målningar samt bildstoder till Don Livio Odeschalehi för den härtör obetydliga summan af 612,000 rdr. Drottningens samling af skurna stenar skingrades