Dagens Nyheter – 28 maj 1872, sida 2

i en protest mot vandalismens outtröttliga regemente i Stockholms kommun. Civis. I eder tidning anhålles vördsamt om införando af följande Reklamation: Med anledning at ett om mer än vanlig oförsynthet vitnande anfall, för hvilket öfversittaren af den på I. A. Seeligs förlag utkomna försvenskade upplagan af John Ploughmans talk blifvit föremål i företalet till en på firman Palmquists förlag nyligen utgifven ny(2) öfversättning af sanma bok, vill han — dertill från flera båll uppmanad — på detta sätt offentligen och kraftigt tillbakavisa de beskyllningar för svek och förfalskning m. m., som i niimda företal tillvitas honom, såsom tydligen endast tillkomna i akt och mening att på ett föga hederligt sätt vinna spridning åt den nya, prisbilligare öfversättningen — något hvarom en hvar genom en jemförelse mellan de båda upplagorna lätt kan öfvertyga sig. Hvad författarens, hr C.H. Spurgeon, eget yttrande betriffar, i hans bref till den autoriserade öfversättaren, signaturen E. N., är det tydligt för hvar och en, som bebagar jemföra originalet med undertecknads öfversättniog, att detta hans uttalande endast kunnat tillkomma i följd deraf att han blifvit wilseledd i fråga om min öfversättningas beskaffenhet. Jag trotsar någon att kunna säga, det jag genom Petter Jönssons moralkakor sökt att inskärpa annat än sunda moraliska lärdomar hos folket; och detta var ju också författarens afsigt med sammanskrifvandet af bans nu ifrågavarande arbete! Denna min öppna förklaring är mitt första och sista ord i denna sak, och underkastar jag mig villigt en oväldig och icke med bånets galla och salvelseng sirup bemängd kritiks omdöme i fråga om, huruvida Spurgeons John Ploughmans talk genom mig kan siigas hafva blifvit vanställd eller förfalskad. Med gignaturen E. N. ingår Jag under inga omständigheter i något Bom helst meningsutbyte härom; och jsg skulle icke ens hafva vårdat mig att offentligen protestera mot hans fräcka beskyllningar, om jag ej, som sagdt, dertill blifvit från flera håll uppmanad af fullt kompetenta personer, som tagit kännedom om min, i viss mån fria — det medges gerna — öfversättning af den ifrågavarande folkboken. —by i maj 1872. C. H. S—n.