Dagens Nyheter – 28 maj 1872, sida 2

-— vVJÖO — Låt oss komma till saken, herre, sade riddaren och vände sig med afsky ifrån de påpekade minnesmärkena. — Ja, låt oss komma till saken, svarade Jonathan med ett tvetydigt grin; ju förr ju hellre. — Här är den öfverenskomna summan, sade Trenchard och kastade en plånbok på bordet; räkna den. Jonathans ögon gnistrade, under det han genomsåg banknoterna. — Ni har gifvit mig mer än jag skall ha, sir Rowland, yttrade han, efter att hafva två gånger räknat igenom sedlarna; eller också har jag glömt min räknekonst. Har är hundra pund för mycket. — Behåll dem, sade Trenchard med högdragen min. — Jag skall skrifva upp dem på er räkning, sir Rowland, svarade tjuftagaren med ett betydelsefullt emåleende. Och nu skulle vi väl bege oss till Queenhithe, eller hur? — Vänta! ropade riddaren, i det han tog en stol och satte sig; jag vill tala ett ord med er, herr Wild. — Så många ni behagar, sir Rowland, svarade Jonathan och satte sig äfvenledes. Jag är helt och hållet till er tjenst. — Jag har en fråga att göra er, sade Trenchard, angående... och han syntes tveka. oo o— Angående fadren till den der Thames Dar rell, yttrade Jonathan. Jag förstår hvad ni