Dagens Nyheter – 27 maj 1872, sida 2

—— vVvUL en seende. Väggarne voro utan tapeter och målade med vattenfärg, golfven utan mattor, sängarne utan omhängen, fönstren utan gardiner; och undantagandes i egarens eget audiensrum fanns ingenstädes en stol eller ett bord, utan i stället för dessa nödvändighetsartiklar endast simpla träbänkar och ohyflade bräder, lagda öfver bockar. Stora stentrappor förde, ingen visste hvert, och lårga, mörka gångar väckte hos den som tillfälligtvis befann sig på stället den tanken, att det var em ofantligt stor byggning; och ehuru det i sjelfva verket icke så förhöll sig, var dock illusionen så skickligt anlagd, att den gällan förfelado sin verkan. Knappast någon inträdde i Jonathans Wild8 hus utan fruktan; ingen fanns som ej var glad att lemna det. Mer sällsamma historier berättades om de.ta hus än om något annat i London. Vindsrummen sades vara bebodda af falska myntare och af konstnärer som begagnades att göra ur och juvelsmycken oigenkänliga ; källrarne voro, efter hvad man påstod, fulla af stulet gods. Somliga försäkrade att en underjordisk kommunikation fanns emellan tjuftagarens boning och Newgates fängelse, hvarigenom han var i stånd att när han ville besöka fångarne j hemlighet; andra mente, att den underjordiska gången lecde till stora hvalfrum, der sådana brottslingar som han ville beskydda mot rättvisans förföljelser kunde ligga gömda tills faran var förbi. Ivgenting, med ett ord, var