Dagens Nyheter – 27 maj 1872, sida 1

för detta ovänliga emotteagande, och sedan han allvarsamt bannat sin tjenare som vållat uppträdet genom att släppa hundarne lösa, befallde han honom att visa vägen till audiensrummet. Befallningen blef åtlydd, m:n med mulen uppsyn, så att det tydligt syntes, att karlen icke tyckte om den förebråelse han fött. Emellertid eteg han uppför trapporna och gick förut med ljuset genom ett långt dystert galleri, der Trenchard märkte att kvar dörr var svartmålad och numrerad; här stannade han omsider vid en dörr som var al. deles lik de öfriga, och sedan han sökt fram en nyckel ibland den stora mängden som hängde vid hans gördel, öppnade han dörren och gick in. Hir Rowland följde honom och befann sig i ett stort och högt rum, hvars hela vidd han ej kunde urskilja, förrän ljusen tindes på bordet. Då såg han sig omkring med någon nyfikenhet; och som tjuftagaren var syegolsatt att med låg röst utdela befallningar it rioa hemska tjenare, så hade riddaren all möjlig ledighet att betrakta do omgifvande föremålen. Vid första ögonkastat var han färdig att tro sig hafva kommit in i ett museum eller konstkabinett; så många glaslådor, så många öppna skåp funnos här uppställda lings utmed väggarne; men vid niärmare påseende öfvertygado han Big snart, att, om Jonathan var en konstiälskare, voro föremålen för hans smak dock icke af vanligt slag. Trenchard företog sig att undersöka