Dagens Nyheter – 24 maj 1872, sida 2

— öl — vägar framställda sig äfven för hennes bedröfvade sinne, men sedan hon gjort flera fåfänga försök att smyga sig obemärkt in på Myntets område, öfvergaf hon alla dessa förslag. Ändtligen, en timme före dagbräckningen på andra dagen derefter — en söndag — begaf hon sig på hemvägen, sedan hon tillbragt fulla tjugufyra timmar att vaka vid ingången till tjufvarnes fristad, och var så utröttad, att hon med möda kunde bålla sig uppe. Det ver en lång vandring, hon nu hade att göra, mödogam nog, äfven om hon icke förut haft strapatser att uthärda; men i det tillstånd af matthet hvari hon nu befann sig kunde hon svårligen komma ut dermed. I dagningen sågs hon ännu släpa sig fram på Harrow-vägen, men i afsigt att förkorta sin vandring, valde hon närmaste genväg och tog af öfver gräsmerkien till höger. På det sättet hade hon redan passerat flera ängar, som nyss voro slagna eller der höet ännu låg utbredt för ett torkas, då hon, icke utan stor. ansträngning, uppnådde spetsen af en kulle. Hör kände hon sig alldeles kraftlös och blef tvungen att stanna för att söka någon hvila. Hon lade gig ned i höet och sjönk genast i en djup och uppfriskande sömn. Då hon vaknade, stod solen redan högt på himmelen. Det var en klar och vacker dag, gå klar och så vacker, att till och med hennes bedröfvade bjerta fägnades deraf: Luften,