Dagens Nyheter – 23 maj 1872, sida 2

dast till deras namn ihågkommas! Men under tiden, och då tilläfventyrs denna lyckliga dag torde vara mer aflägsen än jag förmodar, äro vi skyldige att på bästa sätt begagna den tid hvari vi lefva. Beskydden er sjelfva, mina herrar, och er guvernör skall ej uraktlåta att beskydda er. Iunan jag sätter mig ned igen, har jag en skål att proponera, som jag är säker skall mottagas, eåsom den förtjenar, med entusiasm. Det är en nyss hitkommen främlings skål — en skål för herr John BSheppard. Hans far var en af mina gamla kunder, och jag är glad att se hans son träda i hans fotspår. Man kunde ej hafva råkat i bättre händer än dem åt hvilka han rsjelf anförtrott sig. Mina herrar! helsa och framgång åt herr Sheppard! Den af Baptist föreslagna skålen blef af sällskapet med högt bifall emottager, och han satte sig ner under enhälliga fröjderop och ett allmänt klingande med muggar och glas. Nu var utsigten för enkan ej vidare stängd, och heanes öga flög snabbt omkring bland den bullersamma och oordentliga församlingen, tills det stannade på en grupp, om var mer bul:ergim och mer oordentlig än de öfriga och der honnes son utgjorde hufvudfiguren. Den djupt fjrskräckta modren kunde med möda undertrycka ett ångestrop vid åsynen af den tafla gom här mötte hennes blickar. Jack, som tydligen var i högsta grad rusig, satt med halskragen öppen och hela klädseln i oordning,