Dagens Nyheter – 23 maj 1872, sida 2

Ändtligen klockan tre om morgonen, då den första skymt af dager blef synlig genom rund husets fönstergaller, tillkännagaf skramlet med reglar och bommar på den yttre dörren, att någon blef insläppt. JIHvem det ock var, tycktes hans besök avgå snickaren, ty kort derefter inträdde Sharples och underrättade fångarne, att de voro fria. Utan att vänta på elt upprepande af denna anmaning rugade Wood genast sin väg i det fasta beslut, att, eå snart han kunde erhålla lagligt biträde, begifva sig till Jonathans Wilds hus i Oldbailey, hvaremot fru Sheppard, hvars moderliga farhåga dref henne ät ett annat håll, skyndade det fortaste hon kunde till Myntet. FJORTONDE KAPITLET, Tjufherberget. Inom en otroligt kort tid — ty hennes ångest lånade vingar åt hennes fötter — hann fru Sheppard fram den långa vägen från zrundhuset till gäldenärernes borg. Af en utpost som stod vid norra ingången och som hon tilltalade på ortens tungomål, hvarmed en lång vana hade fordom gjort henne bekant, blef hon underrättad, att Blåskinn, åtföljd af en ung gosse, Bom hon på beskrifning igenkände för sin son, hade kommit dit för ungeför tre timmar sedan och att de hade begifvit gig till värdshuset Tre Skofiar. Dettayar