Dagens Nyheter – 17 maj 1872, sida 1

-—-— AIK i alla fall hos honom; ni kan ju rädda honom, när ni vill. — Ja, det kan jag, svarade Jack; och jeg kunde skära halsen af er med detsamma, gamle lufver, om jag hade en god rakknif. — Hur snart väntar ni herr Wood? frågade janitecharen hånfullt. — Hvad ångår det er? svarade Jack med Bnäsig ton. — Åh, för det jag ville inte gerna vara ur vigen när han kommer, sade Abraham med fortfarando gäckeri; det skulle vara oartigt. — Schkul!e det vara det? sade Jack, i det han härmada judens snöflinde röst; så schtanna då der ni är, och må fan anfökta er för resten. — Allt ör förbi, mumlade Thames. Herr Wood blir nu säkert afvisad. Jag har förstört min enda utväg till räddning. — Inte den ende, Thames, svarade Jack med låg röst; men utan tvifvel den säkraste. I alla fall är det inte värdt att förlora modet. Vi torde väl ännu kunna bjelpas. Tror du, att vi begge skulle kunna sköta den der gamla kläödmäklaren, om vi sluppo ut ur skåpet här? — Jag skulle sköta honom, j2g ensam, om jag hade armarne fria, svarade Thames dristigt. -— Tala högt, hör ni, skrek ÅAbrsham och bultade med knytnäfvarne emot skåpet. Jag vill gerna höra hvad ni säger. Ni kan inte ha några hemligheter för mig. — Hvarför talar niinte med er kamrat eller