Dagens Nyheter – 16 maj 1872, sida 2

So ooms rv härvid vände gig åt sidan, fann han Sheppard blick betydelsefullt fästad på sin egen. — Häll mun, Nab! utropade Quilt förbittrad: ser ni inte att ungen är vaken? — Vaken! — ja, det är jag, det kan ni lita på, min gubbe! svarade Sheppard; jag skall slå ner på er som en yxhammare. — Jag har just funderat på ett ställe som kunde passa för dem, yttrade nu Sharples; i alla fall äro de ur vägen, och man har dem som två kycklingar i en bur. — Nå, visa os3 vägen dit då, St Giles! sada Jack med en myndig, gäckande ton. Stället der de nu befunno sig var ett slags tambur, frånskild, lizsom ett cirkelsegmernt, från det större rummet, hvaraf det urtsprungligen hade utgjort en del, medelst en bastant trävägg. En dörr gick till det inre rummet, och de högljadda gapskratt samt andra. yttringar ef en bullrande glädtighet som oupphörligen återskallade derifrån gåfvo tydligen tillkänna, aft detta rum var upptaget ef markisen och hans vänner. På väggarne i det yttre lilla rummet hängde en hel uppsättning af käppar, spjut (ett vapen som på den tiden ännu brukades af nattvakten), musköter, handklofvar, kapprockar och lyktor. I ett hörn af samma rum stod en kamin, som på lång tid ej varit eliad, med spishällen förrostad och kransen sönderbruten; i andra hörnet var ett slags skåp inrättadt mellan muren och träväggen, hvilket såg ut som det varit ärnadt