Dagens Nyheter – 14 maj 1872, sida 2

79 (17 nej mot 61 ja i första och 134 nej mot 18 ja i andra kammaren) erhöll mom. 2 af 43 2 i bankoreglementet följande lydelse: Pröfning af vexeldiskonterings-, låneoch kreditivansökningar verkställes alla söknedagar af minst fyra fullmäktige, nemligen de två deputerade samt minst två bland öfrige fullmäktige. .För bifall till ansökning fordras afgjord röstöfvervigta. I enlighet med första kammarens beslut, önskade minoriteten töljande lydelse: Pröfning af vexeldiskonterings-, låneoch kreditivansökningar verkställes alla söknedagar af fyra fullmäktige, nemligen detvå deputerade samt två bland öfriga fullmäktige, efter dem emosllan öfverenskommen fördelning; fullmäktiges ordförande vare dock befriad från skyldighet att ihandläggningen af dessa ärenden deltaga. För bifall till ansökning fordras afgjord röstöfvervigt. Förekommer vexel till diskontering eller ansökan om lån eller kreditiv, hvarför betalningsansvar åligger fullmäktig, må han i pröfning och afgö rande af sådan fråga ej deltaga. Tredje voteringen;: Med 126 röster mot 107 (8 ja mot 69 nej i första och 118 ja mot 38 nej I andra kammaren) beslöts att 66 2 bankoreglementet skulle lyda sålunda: . Den som till tjenst i riksbanken befordras, må icke annan tjenstebefattning utom riksbanken bibehålla eller emottaga, De tjenstemän, hvilka, till följd af förut gällande stadganden, innehafva tjenster utom riksbanken, må dock sina nuvarande tjenster bibehålla, så länge de icke äro för bankens Henst hinderliga. I enlighet med första kammarens beslut röstade minoriteten för att: Tjenstemän i första tjenstegraden må emottaga och bibehålla annan ordinarie befattning i lägsta tjonstegrad uti annat embetsverk, såvida densamma icke är för bankens tjenst hinderlig. Den, som befordras till högre än första gradens tjenst, må icke annan befattning utom banken innehafva. De tjenstemän, hvilxa, till följd af förut gällande stadganden, innehafva tjenster utom riksbanken, må dock sina nuvarande tjenster bibehålla, så länge de icke äro för bankens tjenst hinderiiga. Vid härefter förrättadt val af en statsrevisor efter hr Axel Mörner, som afsagt sig förtroendet, valdes hr kapten Hederstierna. Kamrarne behandlade äfven herr Ehrenborgs af statsutskottet afstyrkta motion om förändrad reglering af skjutsväsendet och öfverflyttande af denna skyldighet på entreprenörer på sådant sätt, att den resande finge betala hvad skjutsen kostade. Utskottets förslag godkändes af första kammaren utan diskussion, hvaremot det i andra kammaren gaf efter vanligheten anladning till en temligen vidlyfrig öfverläggning, Den sidans talare, som ville hafva skjutsningsskyldigheten skild från jorden, hrr Ehrenborg, Tjernlund, Appeltofft, Per Nilsson i Espö, O. B. Olsson, Hjelm, Edström, Uhr, Liss O:of Larsson, Östman, Samuel Johnsson, Hörnteldt och Jan Andersson förenade sig om en af elfva utskottsledamöter från andra kammaren afgifven reservation af innehåll, att riksdagen jemte anmälan af hvad i ämnet förekommit och med tillkännagifvande af sin åsigt, att gästgifveri-, hålloch reserv-skjutsskyldigheten bör för så väl stad som land upphöra, måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det k. m:t täcktes, efter föregående utredning, om möjligt till nästa riksag afgifva förslag till skjutsningsväsendets fullständiga ordnande, på sådant sätt, att jordbruket icke vidare deraf betungas. I hufvudssken instämde äfven hrr Lithner och Kallstenius uti den af reservanterna uttalade åsigten, men ansågo dock, att det af dem ifrågasatta skrifvelseförslaget fordrade en något förändrad lydelse, hvarför den förre föreslog, att de fem sista orden skulle utbytas mot: i regeln ingen annan än den resande får betala skjutskostnaden, och hr Kallstenius att slutet skulle hafva följande lydelse: de tillskott, som utöfver skälig skjutslega blifva för skjutsens bestridande nödvändiga, måtte bekostas af allmänna medel. Under diskussionen kritiserades skarpt statsutskottets majoritet, som vid denna riksdag beträdt den farliga vägen att söka undanskjuta alla vigtiga frågor. Hr Thorell, som inom utskottet bidragit till det slut, hvartill detsamma kommit, angaf de skäl, som enligt hans åsigt talade mot reservanternas förslag, och såsom det förnämsta ansåg han de stora kostnad2r, som skulle blifva en följd af skjutsningsbestyrets öfvertagande af staten, Dessa åsigter delades äfven af hr Sparre, som tillika fäste uppmärksamheten på, att man ej finge öka orättvisan mot de provinser, som ännu ej lyckats erhålla några jernvägar, genom att göra dem otillgängliga för andra menniskor. Efter slutad diskussion plef reservanternas förslag af kammaren bifallet utan votering; Arvoden åt riksgäldskontorets tjenstemiän. Statsutskottets memorial nr 87, med förslag till de sista afdelningarne af det nya reglementet för riksgäldskontoret, godkändes af andra kammaren utan diskussion, utom i hvad tt 1 2 4 ARA 1 FR JA TT Ph JT 4 SS Ar sr