kratien, ger följande yttrande i Kristianiatidningen Dagbladet för sistl. fredag en föreställning: Genom sin sanktionsvägran) har regeringen icke gjort annat än fortsatt sitt system (att nedsätta representationen och dess myndighet); och dess press har stadfästat detta genom att drifva förnekelsen af stortingets rätt att anses för folksuveränitetens verkliga representant till en ytterlighet, hvars like knappt någonsin värit sedd. Motsättningsförhållandet har härunder uppnått en sådan skärpa att det ej mer kan utjemnas eller försonas; det måtte lösas. Då stortinget nu har framför sig denna uppgift, är det ej blott stundens kraf det har att tillgsdose. Det är sjelfva institutionens värdighet och makt, det nu är manadt att värna. Vid denna allvarliga pröfning har hela folket sin uppmärksamhet fästad å stortinget; valmännen i hela landet skola med spändt intresse följa sina ombuds förhållande i dessa dagar. Hvarje man i representantkretsen är nu kallad att spela sin roll i händelser, hvilkas inflytande på vårt offentliga lifs riktning torde blifva djupt och varaktigt. Men fäderpeslandet väntar också tryggt att hvar man skall göra sin pligt. ) Statsministern Kjerulf uppgifves icke beller ha varit bland de tillstyrkande. D. N.